onsdag 30 januari 2013

Träningsmål

(På crosstrainern tidigare idag)

Jag är fortfarande känslig för att mäta sina träningsprestationer och där mätstickan är kilon eller kalorier efter mina år på gymnasiet där var och varannan brud hade ätstörningar i olika grader. Det var allt från regelrätt anorexia till att helt enkelt inte kunna äta i matsalen med andra människor. Därför åt man inte alls.

Det var jätteförvirrande för mig att se. Ätstörningar var något jag bara läst om i Frida och kanske i kvällspressen. Nu var det en verklighet och en vardag som trängde sig på mig, men lyckligtvis aldrig så att jag fick några konstiga idéer och själv drabbades. Mat för mig var något man åt för att överleva. Mat var viktigt.

Men det var jobbigt att se alla dessa olyckliga tjejer och vad de gjorde mot sig själva i hopp om att vara ännu duktigare än vad de redan var. Jag minns hur maktlös jag kände mig. Dessutom var man redan upptagen med sin egen tonårsångest.

Än idag drar jag mig ur så snart jag märker att träning handlar om prestation och att accelerera. Även om det bara är på en hälsosam nivå.

(Tråden)

Men tränar gör jag ju och det gärna. Min midja är inte vad den en gång var och eftersom jag vägrar att väga mig, mäta med måttband eller ens lägga om min kost (jag anser den redan vara okej) har jag en annan metod. Jag har startat en pepptråd på WhatsApp med Lama och Jessica som jag köpte träningskort tillsammans med på Fitness24Seven. Varje jag tränat eller simmat rapporterar jag det där. Det spelar ingen roll hur hårt jag kör, bara jag gör det. 

Förhoppningsvis kommer mitt midjemått att hänga med automatiskt i rätt riktning :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar