Vill ha en fin källare

(Bild från deras hemsida)

Åh! Äntligen.

I morgon bitti kommer en "entreprenör" hem hit och ska kolla på min källare. Företaget har gjort om min ex-kollega och typ granne Gudruns källare. Så fin blev den. De gjorde det sjukt grundligt med 40 cm isolering nedåt, värmeslingor på hela våningen, klinkers, putsade väggar, infällda spots - allt. Lär bli snordyrt, men någonstans måste man börja och ta in offerter. Och när det kommer till sådant här så är rekommendationer bra.

Strömavbrott

Precis när jag skulle dra imorse släcktes allt i huset. Kylskåpet dog. Allt blev tyst.

Jag tittar ut och på grannarnas fönster där jag vet vilka lampor de brukar ha tänt. Släckt. Hela Tallkrogen var släckt när jag promenerade till tuben.

Ska jobba hemma efter lunch. Hoppas det är igång igen.

Hemmakontor i villan

Eftersom jag gjorde mig av med mitt förbannade skrivbord från lägenheten, den som mätte nästan tre meter lång, har jag inte riktigt någon arbetsstation i villan. Lite provisoriskt byggde jag upp denna idag för jag ville jobba hemma och varken på Bladet eller mitt kontor. Ibland är det så och det är så skönt att jag har friheten att välja. Den är inte alls optimal för längre arbetspass, men gött att kunna lyssna på ny musik och så gillar ju Svea att ligga nära mig. Hon får ju plats på rullpallen. 

Två länkade inlägg

(Bild från Lydecker & Boussard)

1. Läs och se bilder från Sandras blogg här om vår surdegsmorgon.

2. Och här kan du se lite fler bilder från julstöket i fredags när vi bakade lussebullar.

Pensionärshandtag

En väldigt intressant med mitt hus är att jag är tredje ägaren. Tredje ägaren sedan 1930-talet. Det är så vansinnigt häftigt.

Mannen som bodde här innan mig var penschis så det finns ett handtag på WC framför toastolen. Spontant tänker jag; Fult. Penschis. Och återigen fult.

Men... med mina tantknän har det visat sig vara ganska bra med det där handtaget. Jag har ju verkligen svaga knän. Jag får ont varje gång jag går i nedförsbacke eller nedför i trappa. På jobbet brukar folk ta trappen ned fyra våningar på lunchen. Jag ropar: "Vi ses där nere. Ni vet - mina knän."

Efter renovering kommer dock inte handtaget finnas kvar. 

Inflyttningsglögg med presenter

(Morgongos)

Som värdinna är man ju bra stressad. Jag hann inte ta en enda bild från inflytningsglöggen igår hemma i villan. Så ni får denna som var från morgonen när jag vaknade med Svea. Hon gosar sig något så otroligt när man sover ut.

(Lite presenter!)

Det var riktigt bra med folk. Jag öppnade halv fyra med drop in och de sista gick strax innan elva på kvällen. Det blev precis som jag räknad med: att de med familj och barn kom första vändan och de som kom utan barn kom under den andra halvan.

När de två kategorierna möttes någonstans på mitten var det riktigt fullt och jag var så trött. Jag hade bara hunnit äta frukost innan 12.00, varit och handlat alkohol och de sista grejerna i Farsta, promenerat hunden och städat huset hela huset. Plus att jag var tvungen att bära på Svea mycket. Passa på henne eftersom barnen var tokiga i henne. De till och med jagade henne vid ett tillfälle. Då sa jag till, men de var ändå rätt på.

När sista barnen gått slappnade både jag och Svea av. Hon lade sig på sängen och jag kunde umgås.

(Så himla bra villapresent)

(Sjukt bra villapresent 2. Har en på entréplan och denna får stå i källaren)

(Fick en pytteliten kopp av HannErik. Många påfyllningar)

(Fint kort av Bladet-kollegorna: Hus, hund och förort, men fortfarande vår Marie)

Hittade visst två järnrör under verandan idag när jag röjde efter besöket igår. Säg inget till SD.

Ps. Stort tack till Sandra som hjälpte mig hela dagen med så himla mycket. Bland annat bakade hon alla pepparkakor och hjälpte mig handla.

Julbak 2013

På fredagskvällen kom Sandra och Martin hem till villan för att julbaka. I går (lördag) var det ju inflyttnings-glögg här hemma. Vi bakade en massa saffransbullar - två satser.

Det man alltid förvånas över är att de ska vara så små och ligga så långt i sär när de rullas ihop och läggs på plåten. De sväller något så enormt under sista jäsningen och igen i ugnen under gräddningen. Vi gjorde små, men ändå inte tillräckligt.

Sandra sov sedan över och hjälpte mig en massa med städ, inköp och bakning av pepparkakor innan folket kom på eftermiddagen.