Hund stungen av geting

Tassemaja säger "aj, aj!"

Jag ger fortfarande hundarna mat på gräsmattan. Säsongen är ännu inte över och jag stretchar gärna detta eftersom det känns som det mest naturliga sättet för en avlägsen varg att äta sin mat.

Men när Svea tassade in efter frukosten imorse gjorde hon det haltandes och med en geting som satt på ena frambenet. Jag daskade bort getingen som föll ned på golvet och gick en snabb död tillmötes - under min foppatoffla. Dessvärre hade ju getingen hunnit sticka henne. Jag är tacksam att det inte var i ansiktet eller i tungan!

Hon verkar OK. Troligen inte allergisk mot getingstick. Jag kunde inte heller se någon gadd och hennes hjärta skenar inte. Men vi får se om hon kan gå på lunchpromenaden redan.

Löpet slut för i år

Nöjd lattematte med sin bergsget Alice på axeln.

Äntligen har Pälsdamerna gått ur löp för denna gången.

Min bergsget gillar att klättra på rygg och axlar.

Under deras löp, som är synkade med varandras så när som på några dagar, får vi inte promenera förbi Pälsherrarnas hus - än mindre umgås med dem. Lilla Leo, som fortfarande är okastrerad, går bananas så snart mina damer är i löp. Han sitter och ylar på nätterna så att hans matte inte kan sova.

Vi har fått lära oss av veterinären att okastrerade hanar lider mer när deras tikkompisar löper än om det är en random tik i Tallkrogen som han inte brukar umgås med.

Jag tvättade av damerna i badkaret med shampo för att få bort deras "sexiga" lukt som kan sitta kvar på pälsen. Sedan tassade vi hem till herrarna, åt lite snacks och tog med dem på en promenad.

En, två tre, fyra busfrön.

Äntligen busa med kompisarna Leo och Caesar.

Alltså, hur fin chihuahua är han inte, den där Leo?

Hösten på ingång

Fallfrukt

Hösten är snart här. Det känns i alla fall som det eftersom nästan alla vinteräpplen fallit redan. Ja, det var minst sagt en speciell sommar.

Eftermiddagssolen.

Nu gäller det att njuta av det sista säsongen har att erbjuda.

Veganskt pålägg

Det här med vegansk pålägg.... Det är gott, men ack så dyrt. Det slog mig när jag satt och åt en macka att jag ju enkelt borde kunna göra den där smeten på egen hand genom att läsa innehållsförteckningen och inspireras.

Så jag fick syrrans gamla matberedare, som jag förövrigt gav till henne i present en gång i tiden, och testade mig fram. Hittills har jag gjort tre försök varav den senaste var klart mest lyckad.

Jag följer ju inga recpect. Jag skapar dem. Däremot är jag väl inte riktigt den som skriver upp vad jag slänger i, men jag tror att jag kan ge er ett ungefärligt recept här.

Recept-ish:
1 pkt ekologiska cannelinibönor
1 pkt ekologiska kidneybönor
1 pkt ekologiska svarta bönor
3 rejäla (riktiga) matskedar äppelmos
1/2 pressad vitlöksklyfta
1 dl solrosfrön
6 körsbärstomater

Kryddor
Salt
Örtsalt
Svartpeppar
Vitpeppar
Gurkmeja
Socker
Chili

Jag drog i allt förutom körsbärstomaterna och mixade ihop. Solrosfröna blir inte släta utan de blir som små knäckiga bitar.

Körsbärstomaterna är delade i fyra delar vardera och dem lade jag i efter att jag gjort grundsmeten. De blir också små "chunks" i smeten. 

När det kommer till bönorna ska ni absolut inte ha med spadet. Då blir smeten för rinnig. Häll över bönorna i en sil och låt rinna av innan de hälls ned i matberedaren. 

På mackan. Mums.

Jag sparar gamla plastbyttor från Oatleys pålägg och tvättar ur. De är perfekt stora för pålägget som inte har några konserveringsmedel i sig. Jag fryser in dem och plockar ut en i taget.

Förändringar i Tallkrogen

At work.

Det är mycket som förändrats i "mitt" Tallkrogen. Jag har haft det otroligt lyxigt med en massa människor omkring mig. Nu har ju till exempel grannen Karin tagit sitt pick och pack och flyttat till en bondgård i Huddinge (läs artikel om hennes nya liv HÄR). Thomas i Gubbängen har sagt upp sitt förstahandskontrakt och köpt en lägenhet på Söder. Han flyttar i november. Bungan i Gubbis, som jag visserligen inte fick träffa så ofta, har flyttat till Gävle. Lama, som bodde i Högdalen (dvs 10 min med bil) flyttade till Hägersten för något år sedan. Det är inte långt dit, men det funkar inte att ta en hundpromenad dit.

Alla pensionärer bor kvar däremot. Det är ju gött. Och Hanvid (Hanna och sin son Arvid), men nu har Hanna börjat jobba efter f-ledighet. Så visst känns det att det sociala livet hemma i Tallis inte är lika rikt som för något år sedan.

Det enda som är konstant är förändring, I guess.

Växtvägg hall utfall

Damn!

Väggen i hallen är sedan länge klar, men hur har det gått med växterna i väggen då?

Jag kan tala om för er att de stormtrivs! Jag har inte sett på maken. Normalt tycker jag att det är riktigt klurigt att hitta plats till kläng- och klätterväxter för jag har söderläge i vardagsrummet. Få växter trivs i direktljus, i alla fall det direktljus som löper över hela dagen på sommarhalvåret.

Här i hallen är det ljust på framför allt morgonen men solen ligger aldrig direkt på växterna.

Kolla hur purpurbladen sträääcker sig mot ljuset.

I ordning från vänster är det; porslinsblomma, zebrablad, murgröna, purpurblad och allra längst till höger är det en gullranka som fortfarande tar sig långsamt. Men de andra fyra river iväg.

Bild tagen precis efter att jag planterat alla fem växter. 

Här är en bild som jag tog när jag planterat alla fem växter och var så himla nöjd. De är inte lika tjocka och frodiga. Dessutom så drar de gröna bladen åt det gula hållet.

Olympialoppisen 2018

Vi hade loppis igår! Den årliga Olympialoppisen har verkligen blivit årlig. Det är så roligt och så "grannigt". Vi sålde inte så mycket och det var aldrig något riktigt tryck borta hos oss, vilket var en besvikelse. Men dagen i sin helhet var topp. Vi dukade upp för fika till oss själva och besök av grannarna Hanna med barn och även Thomas.

Lama var peppad.

Det var jag, Mami och Lama som ställde ut hos mig. Bredvid ställde grannen med barn och blivande sambo ut.

Det är otroligt mysigt att ställa ut på den här loppisen. Den är gles och ohetsig och jag uppskattar att grannar kommer förbi och hejar. En tjej med bebis på magen kom fram och presenterade sig för att hon flyttat in för något år sedan bara något hus ifrån mig.

Sticklingar av palettblad var poppis!

Vi sålde diverse grejer. När jag var runt på Olympiavägen med hundarna noterade jag att inte en enda utställare hade prismärkt sina grejer på förhand (som jag alltid gör). Personligen kan jag tycka att det vore mer uppskattat av besökarna och därmed mer lättsålt.

Till slut landade jag på drygt 300:-. Förra året kanske jag hade flyt för då sålde jag för drygt 700!