Efterfest Mello igår

(På språng in på den officiella efterfesten)

Programmet är ju ett program så jag ville faktiskt inte se det på arenan igår. Det upplevs ju bäst på TV. Så vi samlades ett gött gäng om 15 hemma hos Martin igår och tittade spänt på finalen. När Robin Stjernberg gick och vann skrek vi rakt ut. En sådan bra låt och från Andra Chansen dessutom (first time ever som en låt därifrån går och vinner). Vi var så glada.

Snart efter programmet tog jag och Mia en bulle över stan bort till Solna och Friends Arena. Vi undrade lite hur Solna tänkt infrastrukturellt för så snart man kom in i staden via avfarten var det tjockt med taxis och vi krypkörde. Så här kommer det väl att vara varje gång de har ett stort event där? Men att kliva av och gå som chauffören föreslog var inte ett alternativ. Vi hade klackar och det var låååångt kvar.

Kanske obetydligt för min omgivning men stort för mig: igår gick jag i högklackat för första gången sedan jag bröt foten i början av augusti!

Jag orkade för övrigt inte vara tjusig igår som man kanske ska vara i Mello-sammanhang. Jag kände för att vara tuff så jag gjorde håret till en upp och ned-vänd mopp och satte på mig den coola tischan jag fick av hipster-Rickard.

(Min kompis Micke tävlade i första delfinalen tillsammans med sin fina kompis Caisa)

Väl på plats var efterfesten sig lik den som brukar vara i Annexet när finalen hölls i Globen. Starten är trög. Alla går omkring och väntar, avvaktar, tittar sig omkring. Jag försökte förklara för dem som var där för första gången att this is it for now. Inget kommer att hända på ett jävla bra tag. Var in the moment. Men de lyssnade inte på mig.

(Jag och syrran tillsammans med Steve Angello. Närå. Hennes kollega bara)

(Sanna Bråding)

Innan jag kände att det var dags att avrunda, någon gång framåt tvåtiden, drog jag ett varv i lokalen för att mingla upp de som sig uppminglas bör. Då stötte jag på Sanna som jag verkligen ville skulle programleda Rockbjörnen i fjol. Jag har alltid beundrat henne. Hon är cool och professionell. Och väldigt, väldigt varm och ärlig. Vi stod ett tag och pratade om behovet att hela tiden pressa sig och bli utmanad.

(Jag och bästa Mattias)

Ja, det var en rolig fest igår. Det är så himla kul att träffa så mycket folk man känner. Man behöver aldrig titta långt för att se ett välbekant ansikte och ha någon att hänga med. Och så dansade jag till kommersiell musik i flera timmar. Ja, det var nog bara det jag gjorde igår. Minglade och stussade runt.