(Usch)
Jag försökte snika mig så att jag inte skulle behöva vara med i casefilmen, men det skulle bli så bara grabbar då. Så jag fick väl dra mitt strå till stacken och försökte prata så normalt som möjligt när vi spelade in.
Men jag är en katastrof. Dels för att jag inte kan formulera mig, dels för att jag ser ut som ett mongo när jag snackar. Varför har ingen sagt något?!?
Fotografen menade att jag såg ut så där när jag pratar. Jag rör på alla muskler i hela ansiktet, gör konstiga miner och och har tusen ansiktsuttryck på väldigt, väldigt kort tid. Dessutom hade jag en test av luggen som hängde ned som en äcklig, liten råtta i fejjan.
Jag får trösta mig med att det inte är dödsviktigt att vara assnygg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar