Halva dagar

Jag försöker att bara vara borta halva dagar från hunden Svea så hon slipper vara själv. Det är ett förbannat pusslande och även om jag hittar stabilitet i schemat så måste det ändras när vi väl flyttar om en månad. Men att lämna henne ensam för länge (och ofta) gör ont i hjärtat. Hon förtjänar att få känna trygghet och det kommer nog att ta ett ganska bra tag.

Hann snabbfika med Anna som var på genomresa i Stockholm från Uppsala till Helsingborg. Pussla, pussla, pussla. Känner mig nästan som en småbarnsförälder.

(Mätt och nöjd tjej som ligger bredvid mig i soffan när jag jobbar hemma andra halvan av dagen idag)

(En glasögonormsdag idag)

Livet i en parantes

Den superfina brödrosten jag köpte i försomras till mig själv har jag använt flitigt. Det finns dock ingen naturlig plats för den i köket i lägenheten och det är ju just av den anledningen som jag inte köpte en först efter så många år.

Just nu står den malplacé på köksbänken, i vägen för allt annat. Men om en månad när vi flyttar till huset, då minsann ska den få en alldeles egen plats!

Längtar till villa!

(Utan koppel) 

Vilken skillnad! Jag och Svea är ute i Skärgården hos päronen över helgen där hon verkar trivas som fisken i vattnet. 

Den enorma skillnaden på morgonen när man vaknar och stackars hunden behöver kissa (precis som jag) är att jag bara öppnar ytterdörren och ställer mig på trappen och tittar på när hon går ut och uträttar sitt behov. Två kissningar brukar det krävas. Inklusive lite nosning tar det henne cirka en minut innan hon tassar upp på trappen och in i sängen igen.  

Wow! Vad jag längtar till vi kan lösa morgonkissen så och så tar vi en promenad någon timma senare istället. Knappt en månad kvar nu.

Bästa stället på jordklotet. 

Älskar grovsoprum

(En symaskin av den gamla skolan)

Vi har inget jättesuperbra grovsoprum här i huset egentligen, men jag har ändå för vana att ta en extra svängom dit när jag är nere i garaget och slänger papper. Jag har hittat tavellampor, någon hårtork, men egentligen inte så mycket under alla de här åren jag bott här.

I min pappas grovsop finns en massa härligheter. Det är ett stort rum, stor som en liten 1:a och som man tömmer endast en gång i halvåret. Där hittade jag en skrivbordsstol från Kinnarps härom veckan, mina "kokainbord" som jag haft som vardagsrumsbord ända fram till nu nyss innan Ninnie i syjuntan tog över dem. (de i glas i detta inlägg) och en massa, massa mer. En guldgruva!

Ikväll hittade dock en riktig skönhet nere i vårt grovsoprummet. En gammal, tung symaskin från märket Necchi (som jag aldrig hört talas om). Men symaskinen var intakt med pedal, sladdar, tillbehörslåda och instruktionsbok. När folk har sparat instruktionsbok, då vet man att prylen blivit omhändertagen.

Det var en gammal anteckning i den också. En gammal tants handstil. jag kan inte helt lista ut vem den gamla tanten i huset skulle vara, men har mina misstankar.

Jag plockade hem den. Ska vid tillfälle kolla om den funkar också, men sådana här produkter slutar egentligen inte att fungera. Det vill säga symaskiner från förr. De är så stabila.

Jag vet inte riktigt vad jag ska med den här maskinen till. Jag har ju redan en bra maskin från 1994 från Husqvarna. Men känslan att lämna den där nere i grovsopen för att slängas var too much to handle!

(Svea tittar fram)

(Ojordad stickkontakt och pedal. Och en hund.)

Starta eget

(Sandra Stadelmann a.k.a. Sandy Mann)

Innan mina eftermiddagsmöten igår hann jag ta en lunch med efterföljande kaffe med Sandra. Man kan göra sådant när man driver eget företag. Jag brukar hävda att frilanskaffen är mycket godare än den vanliga kaffen.

Sandra har inte eget företag vilket jag alltid tyckt är märkligt. Hon har pluggat på Hyper Island och gör dessutom en massa egna "crafts", mest i trä som hon säljer via sin blogg/Etsy.
Vi kom in på ämnet och det märktes tydligt att hon bara inte kommit till skott av samma anledning som så många andra inte gör det - hon vet inte hur man gör.

Så vi pratade lätt om det. Sandra är en doer så hennes första steg skulle bli att ringa Skatteverket och fråga om hur man gör och sen ta reda på vilka bidrag hon kan få.

Vissa personer passar inte att ha eget företag medan andra känns självklara. En del för att de har de egenskaperna, andra för att de helt enkelt valt en yrkesbana som kräver eget. Ett exempel på den sistnämnde är Mange som jag i höstas stöttade till att starta eget. Han pluggar klippning på DI han skulle ju ändå behöva starta eget när han väl exar så lika bra att starta nu :)
Läs om det här.

Sandras blogg hittar ni här.

Kollar husgrunden

(En lugn perrong. Underbart)

Så var vi* ute i Tallis och kollade på huset med dräneringsgubben. Vi gick runt huset och mätte upp ungefär hur många meter som kommer att gå att dränera. Under verandan blir det klurigt. Man får isf gräva för hand.

Dessutom fanns det tjära på husgrunden. Inget konstigt. Det använde man tydligen förr som fuktskydd. Grejen är att nu ska vi upp med isodränskivor och då är tjäran bara dum. Så den ska blästras bort.

Inväntar offert.

*vi är alltså jag och hunden Svea.

Planerar dränering

(Vi fånar oss)

Nästa steg strax efter jag väl flyttat in i villan blir att dränera huset. Jag har haft kontakt med en entreprenör (säger man så om folk som dränerar?) men han blev belagd innan vi ens hann titta på huset. Synd. Jag kommer att gå på rekommendation snarare än pris. Det är ett sådant viktigt jobb.

Nu har jag iaf kontakt med Nisse. Vi ska förhoppningsvis åka och kolla på huset imorgon om allt faller på plats. Så får vi se vad han kostar. Pris är viktigt, men rekommendation viktigast. Och den senare har jag ju redan :)

Under Soundcloud-widgeten finns ett sökfält. Skriv in "Dränering" och du får upp alla inlägg jag skrivit om ämnet innan i bloggen.

En helt vanlig måndag

(Svea har fått en life guard-scarf)

Det händer så mycket. Jag känner mig lite svårnådd, bokar om och bokar av möten för det varit mycket med husköp, lägenhetsförsäljning och en hel veckas sjukdom. Jag var tvungen att ta vissa möten och bet ihop trots att jag fortfarande hade feber.

Och så ska jag och Svea synkas. Jag håller på att lära mig henne och hon behöver lära sig storstaden. Hur länge kan jag lämna henne? Funkar det att komma hem på lunchen? Hur gör jag sen när vi flyttar till förort, lämnar henne till min pappa på dagen? Kan hon följa med till annonssäljarna som jag ska jobba nära som sitter externt?

Idag ville sju flickor klappa henne. Hon var inte sugen, men tjejerna satte sig på backen och ställde tusen frågor om henne. Sen visade de sina Hej-armband som man kan få från Friends. "Vi kommer aldrig att göra ett djur illa", sa dem :)

Rensar i toppgarderoberna

(Marknadsföring, organisation och ledarskap, redovisning, kalkylering, förändringsarbete, nationalekonomi, design management, projektledning, juridik.)

I toppgraderoberna har jag stuvat in sådant som jag inte behöver dagligen, veckovis, månatligt eller ens på årsbasis. Min gamla kurslitteratur har jag tydligen sparat och det var ju ett tag sedan jag exade, då med en inställning att jag inte ska plugga högskolepoäng ever again. Jag har gjort en magister - det får ta mig fan räcka.

(Universitetsantekningar och "stenciler" från fyra år)

Jag älskar att slänga skit, men det här tar emot. Det är ändå fyra år vi talar om, fyra roliga år, för jag tyckte att det mesta jag pluggade faktiskt var intressant och jag hade ett tydligt mål med min utbildning.

Mina ordning på mina anteckningar är inte av denna värld. Det är så vansinnigt organiserat att det är näst intill vackert. Det var ett måste back then för det var ett tufft jobb att plugga. Jag har inget läshuvud, jag kämpar i motvind när det är 1000 sidor som ska plöjas igenom på fem veckor. Och har man inte läshuvud så får man ta till andra knep - som till exempel organiserade anteckningar med färgkoder (eftersom jag minns bättre med bilder) och flikar.

Nu för tiden när jag inte längre måste läsa och plugga så har mina saker inte alls den här ordningen...

(MIKS - Musikindustri- och kulturstudier)

Det blir väl till att slänga gammal kurslitteratur, det har nog ingen värde eftersom det är så gamla utgåvor. Men den musikbanschrelaterade litteraturen sparar jag i bokhyllan!

Mobila miljöstationen

Jag skulle slänga toners, sådant som man gör genom att skicka tillbaka den gamla i den nya kartongen till leverantören. Det verkar inte vara så länge. Borttaget, i alla fall för Samsung. Jävligt synd för miljön.

Efter en fråga på Facebook om hur man sorterar gamla toner-behållare fick jag tipst om mobila miljöstationen. Det är en tjänst som Stockholm Stad ger. Det är en lastbil som kommer till dina hoods och tar emot sådant du inte vet hur du ska sortera - eller som du bara inte kan sortera för att du kanske saknar bil.

De har en turlista man kan ladda ned i PDF-format, men jag anmälde mig för att få SMS inför miljöstationens besök istället. Sjukt smart tjänst, ju. Både bilen och SMS:en :)

Info om mobila miljöstationen här.

Husköparbloggen ---> Husbloggen

(Innan frukost idag)

Undra vad vi ska hitta på idag, en söndag med dugg i luften. Jag är fortfarande inte helt frisk vilket gör att allt går långsamt och att jag mentalt inte pallar att ta itu med vad som helst. Men att städa ligger annars ganska högt på agendan.

I övrigt har jag funderat på vad som ska hända med bloggen nu. Jag har lite funderingar. Bland annat är det ju snart ingen husköparblogg, i alla fall inte efter nyår. Jag har kommit fram till att den får övergå att bli Foppatoffla (Husbloggen). Där kommer man få följa mina renoveringar framför allt, hus- och förortslivet och aningens inredning. Jag är inte bra på eller intresserad av inredning, men det är oundvikligt att man måste inreda när man flyttar till nytt - även om det blir med mina befintliga grejer.

Räkbåten 2013

Trots lilla vovven som jag i så fall skulle bli tvungen att lämna ensam hemma, var jag faktiskt sugen på årets Räkbåt.

Vi är ett gång om 25 personer, ibland fler, som drar ut med M/S Vindhem a.k.a. Räkbåten. Det är svennigt till max med antingen räkfrossa eller tacos (alternativen alltså), coverband (Ständut Black) och godisshots. Superbra förutsättningar för bra fest, helt enkelt!

(Flankerad av Jonis och Sebastian)

Jag hade under samma eftermiddag haft ett möte med Allt Om Stockholm, the ultimate stockholms guide till allt roligt som händer i den här staden, och droppade då i förbifarten att det var dags för årets omgång och att de borde göra ett knäck. De nappade inte.

(Snorris sjunger I Will Survive)

De missade när Snorris snackade till sig hos bandet att få ta micken och sjunga Gloria Gaynors "I Will Survive" solo inför hela båten. De missade när mina kompisar gjorde tåget till Baltimora och drog med sig en massa främlingar. De missade all dans, alla skålar de tre borden emellan och de missade allsången till "Don't Stop Believin'" som någon i gänget så klart önskade.

(Halva båten hakade på tåget)

Årets Räkbåt var en överraskningfest för Bungan som fyllde 30 år i somras och som vägrade ha fest. Han trodde att han skulle på Fotografiska precis där M/S Vindhem ligger till vid Slussen. Väl på båten stod folk på plats vid tre fyllda bord och viftade med Bungan-flaggor (de ni ser i mitt hår längre upp).

(Matte äntligen hemma)

Det var jobbigt att lämna Svea eftersom jag redan låtit henne vara utan mig under ca fyra timmar på eftermiddagen när jag var på långmöte. Det har inte ens gått en vecka och vi är nya för varandra, allt är nytt för henne - lägenheten, kontoret, staden, tunnelbanan, ljuden, hundarna, människorna som vill klappa...

Att lämna henne skulle innebära sex timmar ensam. Det klarar en vuxen hund så klart och hon kan ju hålla sig en hel natt. Men det är en rätt lång tid för en hund som inte helt säkert vet att jag kommer tillbaka.

Väl hemma på natten gick vi en runda. Men hemma råkade kliva i en blöt fläck på mattan. Hon måste varit rädd, stackarn. Det kändes inte bra, så det blir vi hela helgen - inseparable.

(Lägger sig på tryggaste stället för att knoppa: mellan mattes ben)

Bostadsbubbla or not?

Jag tycker alltid det är intressant att se vad Aftonbladets onlineläsare svarar på vissa frågor.

Och jag tycker det är intressant med frågan om bostadsmarknaden som en bubbla är intressant. Hur kan det vara en bubbla - folk måste ha någonstans att bo!

Enligt mig: Problemet är inte bostadsbrist. Problemet är att alla prompt ska bo i Stockholm. Det finns en massa mindre orter i landet som DÖR medan hela Sverige är Stocholmsfokuserat. 

Svaret: Skapa branschkluster. Subventionera och stimulera textilindustrin i Borås. ALLA modeföretag ska finnas där. Hitta på att alla reklambyråer ska finnas i Västerås, all musikbransch i Göteborg, alla läkemedelsföretag i Sundsvall. Ni hajar. Den geografiska spridningen är inte negativ, vi är fortfarande Sverige med en tydlig nationell gräns. 

Fastighetstorget Eriks Ohlsson

(Skärmdump)

Först nu sade jag upp prenumerationen på Erik Ohlssons skitnyhetsbrev "Fastighetstorget". Det är ett totalt oriktat mailutskick med allt som Eriks Ohlsson fastighetsförmedling har att erbjuda denna vecka - hus som lägenheter. De har inredningstips (seriöst - då går man någon annanstans om man vill ha inspiration) och kanske ibland statistik. Jag minns inte helt för att jag deletar ju brevet ganska fort.

Men varför skulle jag som var på jakt efter hus vilja ha tips på lägenheter? Den enda geografiska begränsningen var Stockholm, annars var det de lägenheter som kom ut för den veckan. Hus samma sak. Jag går väl bara till Hemnet och sorterar ut det som är relevant för mig då.

Nä, ska man ha en lojalitetsklubb eller i det här fallet ett mervärde till ens potentiella kunder vilket är lite samma grej - då ska det tamigfan vara bra!!! HM - ett av världens största modeföretag - har enligt mig inte lyckats. De skickade ut rabattkupong på herrkläder, barnkläder och så det enda som var av nyttiga för mig - damkläder.

Åhléns är de enda som lyckats med sin lojalitetsklubb. Där får jag TRE relevanta rabattkuponger som är baserade på vad jag köpt innan. Inte bara det faktum att de fått in min mailadress vilket det tyvärr varit i Fastighetstorgets fall.

Varför jag inte tog bort mig från deras nyhetsbrev innan är väldigt märkligt.

Låsa räntan - bra att tänka på

(Fortfarande en väldigt sjuk och febrig matte)

(Lilltjejen ska sitta i mitt knä hela tiden. Även när jag har möte eller jobbar vid datorn)

Idag hade jag ett lååångt möte med min redovisningsekonom - som vi har varje år. Då går vi igenom deklaration för förra året och alla tusen frågor jag hunnit samla på mig under året. Jag lär mig mer och mer för varje år som går och framför allt får han koll på vad fasiken jag har för mig i mitt företag och även privat. I år sålde jag ju till exempel min lägenhet och köpte ett hus. Där snackar vi grejer som påverkar deklarationen.

En anmärkningsvärd sak min ekonomi-gubbe sa var angående att låsa räntan: "Du bör inte ha några lån som ska 'lösas' upp under valår. Då kan det röra sig åt alla möjliga olika håll."

Och nästa år är det som känt just valår.

Nu ska det dras av!

(Dra av för nyinstallerad säkerhetsdörr, kanske?) 

Jag tycker ju att det här med skatt är helt fantastiskt! Tänk efter nu hur mycket vi får tillbaka av staten i form av gratis utbildning genom hela livet (tom på universitetsnivå), du får låna pengar av staten i upp till hela SEX ÅR om du vill studera oavsett om du heter Lotta eller Hussein och ingen kommer att ifrågasätta vad dina päron jobbar med, sjukvård för max 1100:- om året, subventionerad terapi och medicin för den som inte vill leva längre, bra vägar som är gratis att åka på och som staten underhåller åt oss, belysta gator och parker för att förekomma brott och så föräldrapenning i fucking jävla 15 månader. Som sagt; fantastiskt! Och ibland har folk mage att ta detta för givet.

Jag tycker de människorna borde skämmas. Till och mer mer än vad jag borde som nu letar varenda möjlighet till avdrag på min rea-vinstskatt jag blir skyldig staten när försäljningen av min lägenhet går igenom på riktigt. 

Förkyld

Jag är för sjuk för att visas på bild. Därför får ni titta på min trötta lill-tjej Svea som tvingar ut mig fem gånger om dagen trots feber. Varje gång vi kommer hem igen rinner svetten på mig. Men det är för tidigt att låta någon annan ta henne, det är så mycket inställning för henne med storstaden och med mig. Imorgon ska vi testa kontoret!

Svea - min hund!!

Anledningen till roadtripen igår var Svea. Hon är en fyraårig chihuahua/papillion-mix som är uppvuxen ute på vischan med hästar. Hon har sprungit fritt hela sitt liv och är ovan vid koppel. 

Så här ser mitt liv ut nu! Hon var totalt ointresserad av tuggpinnarna :(

Hon är snäll som en labbe. Så fin. 

Tittut!

Älskar att bli kelad. Hon lufter tassen och tar på mig när hon vill ligga nära och jag ska klia henne. 

Hon har lärt sig vilka platser som är hennes i lägenheten; på flanken i soffan och på den sida av sängen där jag inte sover. Har lagt min tröja som jag hade på mig i bilen hela vägen hem. Hon har legat bredvid mig hela dagen idag när jag legat sjuk. 

Ligger och lyssnar på regnet. 

Spring i Lunden!!!