Helt normalt

(Ett rådjur i min trädgård)

En granne lyfte upp Svea för att få lite gos och så frågade han: "Hur känns det då?"

Det hade gått en vecka sedan jag flyttade in när han undrade och mitt svar var: "Det känns... normalt."

Det var faktiskt så det kändes. Helt normalt. Inget kändes märkligt eller off med att ha flyttat till villa i förorten. Det kändes rätt och inte avvikande på något sätt.

Rådjuren var jag dock inte alls beredd på. De är så nära hela tiden och spatserar runt i trädgårdarna och parkerna. Det händer ofta att vi står och stirrar på varandra på bara 20 meters avstånd. Inne i stan hade vi kaniner vilket folk utifrån kanske inte tror. De var ju så sjukt många och ständigt närvarande att man aldrig blev fascinerad. De var lika spännande som ett gång änder.

(Kanske ska ta och resa på sig)

En sådan jäkla slacker! Hen har legat på exakt samma ställe vid flera ställen. Här på väg upp för att jag öppnade köksfönstret när jag skulle fota.