När jag kliver innanför dörren står Svea och väntar på mig. Hon är så sjukt glad att hon nästan river mig i ansiktet (av misstag). Hon hoppar, viftar med svansen, står upp, lägger sig ned, korvar sig när jag lyfter henne. Bananaz-glad!
Strax efter det går vi ut och hon är fortfarande peppad, väntar in mig i sin hets genom att vända sig och kolla: "Kom igen nu, matte!! Se mig, se mig!"
Vi går en go' och glad promena' i rask takt. Vi hejar på andra hundägare och bara lokalt folk som Svea vill nosa på.
Väl hemma är det dags för kvällsmat. I kväll blev det torrfoder för att variera jobbet för tarmarna lite. Alltså till hunden - inte till mig.
Det är typ här som jag inser att kvällen nu ligger framför mig. Svea är kissad, bajsad, promenerad och mätt. So nice.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar