(2,5 månaders goseligos)
Alltid till undsättning!
Raggan ringde mig i morse vid halv tio och behövde en akut barnvakt. Mirakulöst nog kunde jag för att jag hade bestämt mig för en lugnare förmiddag med en timma extra sömn, kaffe på morgonpromenaden och lite jobbfix framför datorn. Sen förhoppningsvis fixa med lite privata papper...
Så jag 'na. Hon grät lite i början och ville inte alls sova trots mätt och bytt (för hur mycket annat gör en 10 veckors?).
Vi var och promenerade i Tantolunden. Jag plockade upp henne i min famn. Virade en filt om henne och så stod vi där i duggregnet och bara kramades. Hon sög på sin napp och tittade omkring sig, fick närhet och en massa nos-pussar. Hon blev lugn.
Sedan lade jag henne i vagnen och började gå. Hon somnade.
(När Svea leker staty)
Den känslan. Att kunna trygga någon så. Så har jag det varje dag med mitt päls-hjärta hemma. Jag håller Svea i min famn typ tiotusen gånger om dagen och pussar henne. Hon tittar omkring sig och bara är så lugn. Att vara nära, nära matte är det bästa hon vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar