Vardagslycka är de små vinsterna i vardagen som man ska se till att njuta av. Det kan vara att tåget man ska på är nästa som avgår, att hissen står öppen när man kommer ut i trapphuset eller att bananerna inte är slut när man dyker ned i fruktkorgen på jobbet.
Jag vill inte verka överdrivet affirmerande, men jag har vardagslycka varje dag. Det är när jag kommer hem och min päls-fröken blir glad att jag är hemma.
I tisdags lade jag mig i soffan och satte på TV för att "doze off" lite. Då kryper Svea upp och lägger sig på "mänsklig" höjd. Nära. Jag håller om henne och hör hennes andetag och hund-suckar. Jag blir varm och tänker att nu är det lyx.
Och så balanserar vi upp den här rosa lyckan med lite vardagsolycka. Det är när man tänker att nu tog jag ju ett ganska sent tåg, det kommer att vara lugnt på väg in till stan och jobbet. Men så kliver man in i vagnen och ett dagis är där. Och man får stå hela vägen in.
Det är inget man dör av, det är inte ens ett I-landsproblem. Bara lite "damn" så där i vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar