Mina pälsdamer är ju båda omplacerade. Nu har de inte råkat ut för något utan kommer från ett jättebra hem ute på landet där de sprungit fritt på tomten utan koppel och halsband ute i hagen med hästarna. Det var helt enkelt allergin i familjen som tog över. Men... en omplacering är inget att bagatellisera trots dessa förutsättningar.
Sen finns ju de hundarna som omplacerats via hundstall, typ för att de inte haft det bra eller bara för att ägaren typ dött.
För att ta omplacering ytterligare ett steg vill jag berätta om min väninna Therese som träffade på en trasig hund längs vägen i Peru. Påkörd och ensam. Hon samlade ihop pengar från vänner för att kunna få hem hunden och nu verkar hon må toppen. Vilken grej.
 |
| En bild från första månaden Alice kom till oss |
oj oj får klump i halsen av bilden på den lilla hunden i Peru, så ofantligt fint att hen fick ett hem och (framför allt!) kärlek! Så många (både djur och barn) som far illa, vi har tur som lever här. Och dina pälsdamer har tur som lever hos dig Kry <3 så mycket kärlek :)
SvaraRadera