Bowling i Årsta

Jag hade ingen aning om att det fanns en bowlinghall i Årsta. Den ligger vid Värmdö Gymnasium precis vid Gullmars tubstation. New Bowl heter det och är ett ganska opretentiöst ställe. Det finns servering och du kan dricka öl samtidigt som du spelar, men disco är det inte. Det är upplyst och jag tror det är ett sådan ställe som entusiaster träffas på. Ni vet dem som organiserat sig och faktiskt är lite duktiga. Det var iaf ett sådan gäng där som hade med sig sina egna klot.

(Skräcken i hennes blick)

(Ja, vad håller jag med)

(Konstig pose, jag vet)

HÄR är New Bowls hemsida.

Skyfflar jord till Sarajevo-hålet

(Jag kallar det Sarajevo-hålet)

Ja, det kanske var i några år sedan som det var krig i fd. Jugoslavien så att Sarajevo kanske inte ser så dumt ut idag. Men jag har kommit att kalla min gamla uppfart för Sarajevo-hålet och refererar då till att det ser ut som en krigszon.

Stödmuren runt garagedörren är helt klar sedan flera veckor och det är nu dags att fylla igen hålet som gamla nedfarten skapat.

På framsidan av huset har en sträng jord förvarats ända sedan augusti i fjol. Det är den överblivna jorden från dräneringen. Det blir alltid jord över efter en grävt upp runt huset och bytt dräneringsskydd. Jag var smart och sparade min istället för att forsla bort den. Jag visste att jag skulle göra detta med garagenedfarten.

(Springer med stenbumlingar)

Så i slutet av juni, ni vet de där dagarna när det faktiskt var sommar och kanske lite för varmt för att jobba utomhus, så kom Hanna och hennes nya kille Nicklas hit till Enskede och skyfflade jord med mig. Det var ett svettigt och tungt jobb som vi kom knappt halvvägs med på ett par timmar. Sen åt vi lunch och drack öl :)

(Jordsträngen framför huset)

(Mami)

Vid ett senare tillfälle, nu i juli när temperaturen är betydligt svalare, var Mami här och hjälpte mig med en ganska stor del. När vi var klara återstår nu cirka 1,5 meter av strängen. Jag kommer att behöva flera kubik fyllnad när hela strängen är förflyttad. Jord sjunker ihop och packas av regn, tyngdlag och tid. Jag räknar med minst ett år.

På framsidan kommer jag, så snart jorden är borta, kunna så gräs. varje steg framåt är så vansinnigt tillfredställande. Waaah!

Hundar och barn

(Ett upptränat barn och en trygg hund)

Barn blir tokiga i små, söta hundar och det inkluderar även mina stjärnskott! De vill så klart klappa, men så enkelt tycker inte jag att det är. Människan är överlägsen hunden, men jag tycker nog inte att barn hanterar detta och därför helt enkelt inte är det. Alltså överlägsna. De är faktiskt rätt underlägsna, till och med mina små papihuahour.

Med främmande barn som kommer fram som frågar om de får klappa brukar jag svara att det får bero på hundarna. De får sätta sig ned en meter bort och se om hundarna vill komma fram. Oftast vill hundarna inte det. Och då är det så. Jag brukar be dem vinka så är de oftast nöjda med det. En del är tillräckligt stora för att ifrågasätta, men det är jag som bestämmer över mina hundar. Sorry.

Med systersonen HK har jag varit stenhård. Jag har instruerat honom i hur han ska möta hundarna; avvaktande, låta dem komma till honom, klappa medhårs på rumpan och inte huvudet och inte trycka upp sitt ansikte i deras. Detta har lett till att hundarna blir superglada när de träffar honom! De vet att detta inte är någon som kommer att kräva en massa av dem eller dra i öronen. De springer fram och ställer sig på bakbenen vilket för en liten herre som HK innebär att de får framtassarna i nyllet likt vi skulle möta en grand danois som stegrar. Men han står stilla och låter de uttrycka sin glädje.

Men BK, lilltjejen som bara är drygt 1 år, har jag faktiskt helt uteslutet att hon får interagera närmare än några decimeter. Hon får titta på dem och hon får vinka. Men klappa får hon vänta med till 2017 då hon fyller 3 :) Hon är tokig i hundar och blir så glad när de kommer. Men när hon snubblar sig fram för att ta på dem, brukar jag myndigt säga: "App, app, app! 2017, Bonnie. 2017."

(Flickebarnet står alldeles för nära hunden!)

(Alice och Svea)

Testar: Cevicherian i Hökis

(Öl! Mat!)

Cevicherian i Hökarängen är ganska omskriven i media och jag har inte alls hunnit dit för att testa om den är så bra som det sägs. Den stänger nämligen varje sommar vilket jag antar är himla smart. På sommaren går en inte på restaurang utan det är grillning i trädgården eller resor som gäller.

Men i år hann jag dit innan de klappade igen för säsongen. Det var jag och Gubbängs-kompisen Thomas som var där. Vi hade pratat om den, men ingen av oss hade varit där.

(ok, en seriös bild)

De har inte många alternativ på menyn - det gillar vi! Det fanns förätt men jag minns inte vad. Huvudrätterna var helt enkelt ceviche pesco (bara fisk) och ceviche mixto (fisk & skaldjur). Vi tog en av varje.

(Små portioner. En får inte vara för hungrig)

Och vilken smakfest!! Wow. Ceviche kommer aldrig vara tillräckligt bra igen om den inte upplevs här. Tillsammans med den beska ölen blev smakkombinationen helt otroligt. Och det var så mycket vitlök och chili. Mums!

Servisen är opretentiös. Du får kolla på en stor griffeltavla, här får du ingen egen meny i handen och med tanke på att de har ganska få alternativ så funkar väl det. Helt stället är nedtonat. Det finns en uteservering där du inte kan boka bord och där det troligen kommer att vara fullt trots att den ligger i skuggan.

(Jaipur var lite godare, tyckte vi båda)

Cevicherians hemsida hittar du HÄR och DETTA är en recension av Smakrådet hos Allt om Stockholm.

Lagt stenplattor under veranda

(Semester-damen)

Om jag slutat blogga? Absolut inte! Jag har bara totalt kommit av mig då jag gick på semester och slutade sitta vid datorn - vilket egentligen är ganska bra, va? Förutom att bloggen fått stå tillbaka. Det betyder dock inte att villalivet inte fortsatt.

(Stenplattor jag ärvt med huset)

Jag har hunnit vara ute på vägen i husbil och sett en massa av mitten-Sverige. Men jag har också hunnit en massa på hemmaplan. Att vädret suger gör det bara mer mysigt och behagligt att jobba i trädgården. Förra sommaren när det var konstant 32 grader var ju vidrigt!

I veckan var Lama här och hjälpte mig med stenplattorna som jag länge velat få in under verandan.

Här är det inte så viktigt att få plattorna i nivå eftersom de ändå ligger under verandan. Jag är mest glad att "sandlådan" som katterna använder som toalett numer är täckt! Varför? Ja, bajset är så klart äckligt, men mina pälsdamer äter ju kattbajs. Don't ask me why...

Ja. Den yttersta raden plattorn lutar något utåt. Det är lika oplanerat som perfekt - då rinner allt regnvatten ut från huset och inte tvärtom.

(Stark och stolt!)

Här under var det en massa bråte som jag fick med huset som var ett dödsbo när jag köpte det. Supernajs känsla att det är utrensat. Plankorna blir så klart kvar. Dem är ju bra att ha!

Små steg. Det är receptet till att få saker gjorda :)

Byta tapp till vattentunnan

(Helt paj)

Tunnan som jag först inte ens visste vad det var och numer fått på plats! När jag skulle börja tappa (regn)vatten ur den för första gången så började tappkranen i vit plast sakt gå sönder. Den var helt torr av solen och vädret. På bilden finns inte något av vredet kvar.

(Bortskruvad)

Jula var det enda ställe jag kunde hitta en tapp hos. Iaf via internet.

Det är en Gardena och kostar bara 79:- Hittas på deras sajt HÄR.

Jag har ingen aning om var min tunna kommer från, men kranen passade perfekt. Det var bara att skruva loss den gamla och sen skruva den den nya. Superduper-enkelt.

(Nya kranen på plats)

(Vita etiketten regnar bort med tiden)

Fällt trädet

(Årsringar)

Så blev det gjort. Det 80 år gamla äppelträdet i mitt nordvästra hörn av tomten har kapats. Det kan låta galet, men oroa er inte; jag har sju träd kvar varav fyra är just äppel.

(Ändå ingen insyn, eller hur?)

Nordväst är där solen går ned så trädet blockade kvällsstrålarna. Dessutom var trädet i riktigt dåligt skick.

(Damerna letar hundkulor i kvällssolen)

(Kvällssolen från köksfönstret)

(Förebild. Här är klockan cirka 19)

(Förebild)

(Styvpappan kapar första grenen)

Alla söker olika grejer när de letar hus. En del letar efter ett fint hus, en del efter många rum och vad det nu kan vara. En kan inte få allt, men det gäller att identifiera vad som är icke förhandlingsbart. För mig var just kvällssol på tomten en av dem. På stora tomter där en har yta runt hela huset, har en ju inte riktigt detta val att ställas inför, men här I Tallis står husen på ena sidan så att lilla biten framför huset mot gatan inte riktigt är till för något.

Ps. För den som undrar så var de andra två icke förhandlingsbara faktorerna när jag letade hus att trafiken från Väg 73 inte skulle höras och att det skulle vara max 5 min till tuben. Mitt hus uppfyller dessa krav.

(Päronen i full fart)

(Mami uppe i trädet och sågar smågrenar)

(Halvvägs)

Mindre grenar och kvistar har återvunnits, men stockarna ligger på tomtgränsen och ska stanna här men i en annan form. Får berätta mer om detta när det blir aktuellt.

(Som tack för lånet av motorsågen. Färska från trädgården.)

(Anders med motorsågen fixar sista grenarna och stammen)

(Ett framtida kaffebord)

För att summera; jag är supernöjd med resultatet!