Syjuntasäsong igång

Jag köpte ett par supersöta sittdynor på Jysk i våras (se tidigare inlägg här) och råkade, när jag skulle slita bort de fula tvättlapparna, sprätta upp en decimeter söm på vardera kudde. Det fick bli säsongens första syjunta-göra i veckan. Jag lagade dem och gjorde ett praktiskt halvhål i Sveas regntäcke så att hennes svans kan sticka upp när hon stolt spatserar bredvid mig på förortens lummiga stigar.

Syjuntor är bra. Man tar itu med de där lagningarna man aldrig riktigt sätter sig ned och fixar när man är ensam hemma. Nytta och nöje på en och samma gång. Mer syjunta åt folket!

Suger musten ur sommaren

(Tittut säger zebrorna)

September har bjudit på precis det väder man hoppades på; sol och sensommarkänsla. I söndags efter den gemensamma morgonpromenaden med Svea och intagen frukost, begav sig jag och syrran ut på tomten och krämade ur det sista ur sommaren.

(Den finaste 5,5 kilostjejen på hela jordklotet)

Brassestolarna kommer från Clas Ohlson och var en säsongsprodukt. Hawaii hette den och kostade 169:- för två stycken.

Det ihopfällbara picnic-bordet och betong-zebrorna är köpta i Thailand.

Egen deo

Så. Nu är det dags att dela med mig av detta fantastiska tips i hållbarhetens, men också cancerfrihetens, namn; egentillverkad deo.

Det är såklart ett tips från Hållbarhets-Anna som - citat - kan tänka mig lukta lite svett för miljöns skull - slut citat. Jag kände, självisk som jag är, att jag inte kunde göra detsamma. Lite aluminium i armhålan fick det bli om alternativet var att använda något som inte verkade som "normal" deo gör.

Det är alltså aluminiumet i deon som inte är så himla bra för miljön och dessvärre är det just den ingrediensen som gör att du inte svettas eller luktar svett.

Men så i somras sa syrran att hon läst om aluminium i deo och risken att få bröstcancer. "Jag minns inte procenten, men det var inget snack om saken. Jag slängde alla deos och gick till apoteket för att köpa alu-fri deo. Ryktet verkade ha spritt sig för det var slut i flera butiker."

(Receptet)

Det finns en massa alu-fria deos på marknaden, verkar det som. Man får titta noga efter dem bara. Dessvärre luktar man apa, menar syrran... Men så berättade Hållbarhets-Anna om ett recept på egen deo som funkade mot både svett och lukten. Se bilden ovan.

Ingredienserna ska bara röras ihop, man kokar inte eller så. Sen lägger du smeten i en tät burk. Blir det sommar och varmare än 25 så borde du förvara den i kylskåpet eller i svalare skafferi eftersom kokosoljan annars smälter. När du ska på med deon, tar du med fingret och smetar i armhålan.

Jag hade vaniljdroppar hemma så jag luktar numer just vanilj i armhålan. Underbart!

(Fanns på Mathem.se där jag handlar)

Det här funkar hur bra som helst och jag ser ingen som helst anledning att gå tillbaka till vanlig deo - med eller utan aluminium.

Bo på båt

Båten som Sandra hyr är så fin. Det är hennes kompis som köpt och renoverat den i flera år. Det är ett minst sagt annorlunda liv för det gungar ju hela tiden. Jag är ju vansinnigt känslig så för mig var det mindre fantastiskt vid vissa tillfällen. Illamåendet hits you så fort en båt passerar och det är ju en del trafik här mitt inne i stan.

(På morgonen vid klockan 06.00 när jag var lite kissnödig)

(Om jag gillar det här bordet? Eh, det är ju rosa.)

(Vackert golv i massivt trä som är mörkbetsat)

(Svea var cool med båtlivet)

(Brevlåda blir brödlåda)

Båtägarinnan har gjort hyllan själv)

(Fotoklossen är Sandras design och finns på Designtorget och Fotografiska)

(Svea gillar att ligga i solen och jäsa)

(Undervåningen)

(Upphöjd säng med förvaring under)

(Kolla in bokhyllelösning under trappstegen)