Egen deo

Så. Nu är det dags att dela med mig av detta fantastiska tips i hållbarhetens, men också cancerfrihetens, namn; egentillverkad deo.

Det är såklart ett tips från Hållbarhets-Anna som - citat - kan tänka mig lukta lite svett för miljöns skull - slut citat. Jag kände, självisk som jag är, att jag inte kunde göra detsamma. Lite aluminium i armhålan fick det bli om alternativet var att använda något som inte verkade som "normal" deo gör.

Det är alltså aluminiumet i deon som inte är så himla bra för miljön och dessvärre är det just den ingrediensen som gör att du inte svettas eller luktar svett.

Men så i somras sa syrran att hon läst om aluminium i deo och risken att få bröstcancer. "Jag minns inte procenten, men det var inget snack om saken. Jag slängde alla deos och gick till apoteket för att köpa alu-fri deo. Ryktet verkade ha spritt sig för det var slut i flera butiker."

(Receptet)

Det finns en massa alu-fria deos på marknaden, verkar det som. Man får titta noga efter dem bara. Dessvärre luktar man apa, menar syrran... Men så berättade Hållbarhets-Anna om ett recept på egen deo som funkade mot både svett och lukten. Se bilden ovan.

Ingredienserna ska bara röras ihop, man kokar inte eller så. Sen lägger du smeten i en tät burk. Blir det sommar och varmare än 25 så borde du förvara den i kylskåpet eller i svalare skafferi eftersom kokosoljan annars smälter. När du ska på med deon, tar du med fingret och smetar i armhålan.

Jag hade vaniljdroppar hemma så jag luktar numer just vanilj i armhålan. Underbart!

(Fanns på Mathem.se där jag handlar)

Det här funkar hur bra som helst och jag ser ingen som helst anledning att gå tillbaka till vanlig deo - med eller utan aluminium.