Lunch med Lotta

Det här är en stabil tjej. Lotta hjälper Bladet med galabiten av Rockbjörnen nu när jag inte gör projektet. Hon hade tusen frågor (men ändå inte) som vi tog över en stadig buffélunch på Grand Central.

Bra lunch. Jag blev mätt och Lotta fick svar på frågor.

(Kaffe gör magen bubblig)

Back up och Pause

På förekommen anledning gör jag back-up på datorn. Min kollega Anders dator hade blivit hi-jackad. Han satt och jobbade och helt plötsligt var någon inne i den och styrde musen. Då fick jag en knuff i rätt riktning och backade i morse. Måste varit ett år sedan sist.  Varför gör man det så sällan?

(Here's Johnny!)

Då hittade jag iaf denna gamla bild som jag tog utanför Pause-butiken på Sveavägen (den som inte längre finns där kvar). Det är jag som hänger där i skylten, tokretuscherad och med tårar av blod.

Vita bergen promenad

(View från Vitan)

Tommy är en av mina närmaste vänner. Han är toppen. Han är bra på att föreslå saker som jag själv aldrig skulle komma på som typ en cykelsemester där man campar. För er som följer mig här på bloggen vet att jag är en tvättäkta stockholmsbrud. Jag känner mig stabil när jag befinner mig längs tunnelbanenätet och står på asfalt. Natur och riktigt mörker är främmande. Att campa var något jag inte riktigt hajade varför man skulle göra när man kan hyra rum.

Det gick alldeles toppen att både cykla och campa. Vi har till och med gjort två sådana här semestrar. Visserligen var det Tommy med sina scouterfarenheter som ledde vägen och det var jag som var rädd så jag skakade som ett löv när vi skulle sova ute i naturen. I mörkret. I ett tält. Med alla ljud därute. Från monstrerna.

Nu har han föreslagit road trip i Norrland i sommar - i husbil. Som sagt, han föreslår saker som jag aldrig ens skulle komma tanken på. Norrland är ett ställe där jag känner mig vilsen. Där pratar man så lite som möjligt och jag pratar mycket, det finns en massa mygg och alldeles för mycket skog. Men jag är på!

(Lilla skutt)

Det är en lyx att få ha sin kompis i samma kontor som man själv jobbar i även om vi inte jobbar i samma företag. Idag efter lunchen tog vi en prommis genom Vitan och kollade på kyrkan.

Hur går det med grannens lägenhet?

Det är något vi måste prata om. Nämligen grannens lägenhet under som är till försäljning sedan ett ganska bra tag tillbaka. Den är exakt som min min ligger lite lägre i huset, därför är det intressant för mig att följa just denna. Jag skrev om det så länge sedan som för två veckor sedan (här).

Sedan dess har det varit en helg och måndagsvisning. Och sen en till helg. Sedan sänkte man det accepterade priset med hela 200K och visade lägenheten två helger till varav den senaste var igår så en måndagsvisning i kväll.

Svettigt läge alltså. Men idag verkade det som att en budgivning med tre budgivare äntligen kommit igång.

(Ljust & fräscht)

Belöning läppstift Dior

Jag är så dålig på att belöna mig själv när det går bra. Jag tror jag skrivit om det tidigare (se inlägg här). Jag är dålig på att uppmärksamma att det faktiskt kommer in en massa förfrågningar om uppdrag - bara för att jag kanske inte alltid älskar innehållet i dem. Det är ju fortfarande väldigt roliga uppdrag.

Nu har jag tackat ja till två stycken och då måste jag få unna mig något jag inte behöver, men vill ha.

Jag har haft ögonen på ett Dior-läppstift som Annie hade hemma och som jag kände mig så tjusig i. Nummer 322 Dior Addict. 360 spänn kostade det. Holy moly. Men jag förtjänade det. Och dessutom hade jag en sådan där 20 %-kupong på Åhléns.

(Syns det?)

Synd var väl att läppstiftet inte alls var så fantastiskt som jag minns det. Ett vardagsläppstift. Syns knappt.

Debasers nya krog Calexico's

(Sebastian och jag - hungriga i baren)

Philip hade besök från Schweiz och ville visa stan. Vi hookade upp sex pers på Debasers nya krog som huserar i samma lokal där Strand (tidigare Street, minns ni?) låg. Det vill säga nere längs Hornstulls strandpromenad.

De kör mexikanskt tema som de nog gör på sina andra ställen. Osäker här. Vi var vrålhungriga när vi kom och fick vänta på bord. Men vi hade det supertrevligt ändå och det var kul att träffa Philips schweiziska väninna som var halvsvensk och pratade svenska. Den var absolut bra med tanke på att hon aldrig bott i Sverige, men hon hade inte slangvokabuläret så klart. Vid ett tillfälle knackade hon på min axel och frågade: "Vad betyder legat?"

(Nermine och den andra Philip. Också vansinnigt hungriga)

(Martin som tydligen inte alls legat och så Philip)

Så hur var krogen då? Well, så här svarade jag en annan person som undrade just detta på Face igår när vi checkade in där:

Hovis sa 15-30 min väntetid. Vi väntade nästan 2h på bord och då ingick två tjatningar/stressningar. 

Vi förbeställde maten när vi ff stod i baren och fått veta att föregående sällskap skulle betala och eftersom klockan närmade sig 22. Vi var vrålhungriga!!! Maten fick vi någon gång 22.40 och då kom för- och varmrätter samtidigt. Say what? 

Mtp att vi var så hungriga borde vad som helst som de serverade varit super delicious. Jag tror att fajitas och dylikt var "ok", men inte mer. Jag tog en Ceasar. Det enda som var ceasar med den rätten var krutongerna. Den bestod av isbergsallat (aldrig ok på restaurang), rostade pinjenötter, rostad lök, manchego och calamares. Ingen ceasardressing så långt ögat nådde. Låter gott, men det var det inte... Och ingen av oss var mätta.

Servisen var helt ok. Där kan jag inte klaga mer än att Hovis, som hade ett tilltänkt bord till oss, borde kommunicerat att sällskapet innan inte alls bara hade 15-30 min kvar av sitt besök. Bättre att vara ärlig än att få den här recensionen, va?

Slutsats: Det är smärtsamt uppenbart att Debasers huvudverksamhet inte är restaurang. Jag har aldrig varit nöjd någonsin på någon av deras ställen.

(Philip hugger i sin förätt)

Nytt utseende

Syftar på bloggen. Som en nystart nästan. Fräscht or not?

Men jag var i Förorten idag också och vill promenera lite med syrran och Harry. Där i Silverdal, som är en helt nybyggd del i Sollentuna, är husen moderna som i Sjöstaden - men det är mestadels radhus och villor. Här ovan "town houses" som vi kallade dem. Tre våningar varav den nedersta i sous terräng och garage. De har en ingång från plan 2 också på andra sidan. Spännande design (även om jag själv inte vill bo så till de höga priserna).

Kommunen kallar Silverdal för trädgårdsstad. Eftersom Tallkrogen (i Enskede) har en förening som de kallar trädgårdsstadsförening blev vi båda nyfikna vad fasiken en trädgårdsstad är för något.

Jag kollade upp på kära Wikipedia och det här är intressant för en sådan som mig som finner stadsplanering ja, just intressant. Gör du inte det, kan du sluta läsa denna passage typ nu.

Det är en typ av stadsplanering från England och 1800-talet. Det tog fäste där först i slutet av det århundradet och gick ut på att bygga en "stad" utanför den större staden där arbete och industri fanns. I trädgårdsstaden fanns småhus, radhus och bostadshus. Där fanns också ett torg med handel samt grönområden. Här skulle man bo och leva, men jobba inne i staden. En trädgårdsstad kunde bli så stor som upp till 14.000 invånare.

I Sverige var den första trädgårdsstaden Enskede Trädgårdsstad :) Den byggdes upp mellan åren 1933-39 (typ - jag orkar inte gå och kolla i wiki-artikeln för att återge exakt info). Det finns gamla trädgårdsstäder i på några fler ställen i Sverige varav den sista är Norra Ängby (eller om det är södra, jag kan aldrig lära mig) i Bromma (Stockholm). Den byggdes någon gång där omkring 1940.

En definition av trädgårdsstad är att den ska ligga utanför den större staden och enligt Wikipedia långt utanför, vilket Enskede då säkert ansågs göra. Silverdal ligger ju i Stockholm även om den ligger utanför stadskärnan och så är det ju verkligen ingen stad. I övrigt uppfyller nog den kriterierna för en trädgårdsstad med sitt pyttelilla torg, småhus, dagis och sporthall, men jag och Annie var rörande överens om att det var ett säljargument att kalla detta ställe för trädgårdsstad. Det är ju ingen stad. Det är en förort.

Harry ville testa mina 20-håls från Dr Martens. Klart han skulle göra det!

(Lucky Luke)

AW med "tjejerna"

(Både jag och Raggan råkade ha underdelar med grått jeans och "pleather")

Vi sågs på någon random bar på Skånegatan, drack och åt. Och herregud vad mycket jämställdhet vi pratade på tal om Blondinbellas uttalande om det "trejde omklädningsrummet" på Södra Latin (gymnasium i Stockholm). Se artikel här. Personligen är jag SÅ IMPAD av eleverna som drivit igenom detta. Det var inte ledningens beslut. Vilken grej!

(Carro, Ottilia, jag och Raggan. Pattan fotar)

Invigningen av nya Hornstull

Jocke lurade iväg oss på en långlunch - i Horan! Vi tog bil och var fast när vi insåg hur utdraget det blev. Men det var trevligt. Idag var det invigning av nya Hornstull. Och om den här stadsdelen behöver fräschas upp... Ett riktigt shady ställe där man inte vill promenera genom nattetid.

Det var fräscht och egentligen som vilken galleria som helst. Men gött att det fanns lite "descent" matställen. HM fanns där också och det gör väl ingen direkt ledsen.

(Här åt vi inte)

(DJ som Anders bokat till invigningen)

Vi åt på Tjoget som visserligen varit öppet ett tag. Vi barhängde och fick backning på maten. Jag är alltså mätt och belåten och det är ju inte varje dag :)

(Affisch för gallerian)

Välkommen till Gaffel- och knidsöder och en kock i bråk. Gillar idén! Smart som fan.

Det var så klart kul att se Horan efter all renovering som pågått forever. Men varför man prompt måste åka till just invigningen förstår jag inte. Gallerian står kvar om en vecka...

Nya skrivbord till kontoret

(Tommy skruvar)

Jocke från kontoret plockade upp mig på Fleminggatan idag efter en lunch med Vickan från Bladet. Vi drog ut till Kungens Kurva och mitt favoritvaruhus IKEA! Där skulle vi inhandla två rostfria bordsskivor och 16 ben (vi hade redan två bordsskivor). Jag lyckades övertyga honom att köpa fyra, nya i höglans vita - för det blev billigare (och finare så klart). "Du är en sådan säljare", sa han och bad mig sedan att inte säga något så att vi inte skulle köpa hela varuhuset med oss tillbaka.

(Och sen skruvade Moa lite)

(Testar skrivbordet sittandes på pianopallen)

Så fräscht med de vita borden. De tidigare, rostfria är fina men... ganska grabbiga. Jag tänker på tonårsrum. Och så äter dem upp ljuset i lokalen.

Det andra rummet har inte lika tjusiga bord men det blir väldigt bra ändå.

Vi ställde ut de gamla skrivorden på gatan med en lapp "300:- styck". När jag drog till simningen med Sebastian hade en förbipasserande hunnit köpa en av dem :)

Hello Syjunta med kladdkakor

Jag satte mig med kappmönstret jag köpt på Olssons Tyger och klippte ut storlek M för "Kappa B".

(Och klippte)

(Och klippte)

(Och klippte)

Det tog sitt lilla tag. När jag var klar satte jag mig och läste instruktionerna och funderade på varför jag valde en kappa. Det var en massa ord som jag borde slå upp. "Baste" till ex.

Planen är nästan att ordna mönster och klippa alla delar hemma så att det är gjort till nästa gång vi ses i maj. Då kan jag börja zig-zaga.

Karin planerar att sy en egen lyxtygkasse med foder och innerfickor.

(Frida fortsatte med kuddfodral)

(Så stolt)

Maria är jättestolt. Hon frågade inte om hjälp en enda gång igår kväll. Hon sydde helt på egen hand!

(Sara syr en jeanskjol av ett par gamla killjeans)

Det ljuva frilanslivet

(Anders lämnar kontoret i en town car - en lite mer fancy taxi)

Ja, det kan ju faktiskt vara det from time to time. Jag skriver sällan om jobb här. Har funderat på om man ska göra det, kanske skippa husköparskiten (inte IRL så klart) och snacka om roligare grejer istället...?

Hur som helst. Idag började jag dagen med ett Skype-möte med Spanien och begav mig senare ned på stan för ett möte med en kvinna från en stor mediekoncern. Jag ville ha hennes input på en idé jag har. Idéer ska alltid prövas på folk med olika bakgrund och kompetenser.

(Hanna är stolt över Hope-kassen)

Sedan begav jag mig till kontoret där Hanna har sin sista dag innan semestern i Japan. Men sen kommer hon tillbaka!

(WTF - why the face)

Efter att jag sagt hej då till Hanna tog jag och Tommy en frilanskaffe och minikonferens som jag ibland kallar det. Vi satt på min ungdoms café: String. Det ser likadant som när jag gick i gymnasiet vilket jag tycker känns hur stabilt som helst. Här hängde vi i mitt tjejgäng varje fredag efter skolan var slut. Satt och drack te till ungefär fem då vi drog hem och gjorde i ordning oss för att gå ut.

(Tommy gillar att vara arty och fota med något i förgrunden)

Hör drog jag samma idé som under lunchen och jag har fått en massa sjukt bra input. Jag får se vad nästa steg blir.

Nu blir det jobb hemma framför datorn innan Hello Syjunta ikväll!