Genus-debacle på kontoret

Jag trodde Jocke skämtade med mig i förra veckan när han påstod att Tommy bjudit grabbarna på kontoret på hockey-kväll. Jocke är nämligen en spellevink, en skämtare och han pratade om kvällen som att han ville "dra mig i benet". Enligt honom var det Tommy som bjudit in och de skulle hänga i en loge och dricka öl.

"Vadå, har han inte bjudit dig? Vilket fult genus-tänk!", sa Jocke och log.

Jag garvade och sa självsäkert att om det var Tommy som initierat kvällen så skulle han så klart bjudit mig också - jag är ju hans kompis.

Idag när jag och Tommy skulle äta lunch utanför i solen uppdagades det dock att det här "skämtet" i allra högsta grad var på riktigt. Men det visade sig att det bara var killarna på kontoret som var inbjudna till denna exklusiva tillställning. Ingen av oss tjejer.

Argumenten var av mixad karaktär, allt från att vi var tjejer och att vi inte gillar hockey till att vi inte var "fasta" på kontoret. Att vi är tjejer stämmer mycket väl, men det är ett irrelevant argument. Att vi inte gillar hockey (här kan jag bara tala för mig själv och inte för resterande tre tjejer) har inte med saken att göra - en inbjudan hade ändå varit på sin plats. Lustigt nog tog han för givet att alla killar var intresserad av hockey, vilket inte alls stämmer eftersom Jocke inte kunde bry sig mindre utan var intresserad mest för att han ville dricka öl. Varför skulle inte jag också kunna vara det? Argumentet att vi inte skulle vara fasta på kontoret syftar till att både Moa och Hanna är praktikanter och lite flytande, men på vilket sätt är jag och Smulan inte fasta? Det här är en klassisk inställning att mäns deltagande väger tyngre än de kvinnors.

Jag var tydlig, mycket tydlig, med mina åsikter. Det här är grabbigt i ordet negativa bemärkelse. Jag var tydlig med att jag är känslig för den typen av bastugemenskap. Jag är inte OK med den. Att jag inte är intresserad av sporten hockey har inget med saken att göra, jag pratade aldrig om jag ville eller inte ville haka med - bara att jag inte blev inbjuden av den fula anledningen att jag är av "fel" kön.

Jag har lärt mig att inte ta diskriminering eller förutfattade meningar personligt när det kommer till genus och ålder. Jag har suttit i möten med leverantörer och blivit tillintetgjord så snart mina äldre, manliga kollegor kliver in i mötet, folk har utgått från att jag är PR-tjejen när jag egentligen är chefen osv. Jag själv kan göra sådana missar - bara för att jag inte tänker ett steg längre. Jag vet att detta inte har med mig att göra utan med historia djupt rotad i religion (uppdiktad av män) och naturens helt andra intentioner än vad vi valt att göra av våra tillvaro här på jorden. Det har inte mig, Marie, att göra.

Men när det kommer till en sådan här grej gör jag det. Jag tar det personligt. Det handlar om ett liten grupp människor och initiativtagaren är en vän.