Två kvällar, två syjuntor

Fattar noll. Hur svårt ska det vara att följa instruktioner. Jag vet inte alls vad nästa steg är för kappan.

Kom på att jag kan fråga Gudrun som jag juntar med lite spontant ibland. Hon vikarier nu förtiden som syslöjdslärare och har läst sömnad en gång för längesen. Det har jag med, men det verkar tyvärr inte hjälpa just nu.

(Maria syr)

Hello Syjunta hade vi iaf i onsdags. Samtalen var precis lika givande som de alltid är. Vi träffas egentligen bara under just dessa träffar, så det hinner hända en del på en månad. Sara har lämnat produktionen på Skavlan och producerar roliga grejer för fullt på frilansbasis. Hennes företag är nu mer aktiebolag. Coolt!

Maria jobbar med ett sjukt eftersökt jobb, något man kanske måste påminna sig om ibland när det kan känns mycket. Hon är producent för någon sportgrej, live, på Viasat.

Vi brukar ge varandra tips och feedback på olika klurigheter. Alla är olika och kan olika saker. Grejer som är så naturligt för mig är bra tips för den andre. Och tvärtom.

(Sara syr)

Svea var med men inte jätteförtjust i juntamiljön denna afton. Det är ganska högljutt och stimmigt. Omysigt. Och så håller vi på rätt sent. den här bruden brukar ju knoppa någon gång från 21, lillan.

(Reastaurang Chez Ninnie)

Och igår torsdag körde jag den andra syjuntan, den som jag haft i flera år nu. Vi kör också en gång i månaden cirka. Ninnie lagar alltid lite för bra mat. Jag kan inte laga som henne så man får ju lite ångest när man själv är värd. Hennes mat är liksom på restaurangnivå.

(Dags att sova. Ninnies dotter dubbelborstar tänderna)

På de här juntorna är vi lite väl slappa med prestationen. Visst att man inte ska åstadkomma underverk eller ens en massa saker. Men åtminstone lite mer.

Vi bestämde oss för att nästa gång får vi inte fortsätta på våra stickningar. Vi måste starta på något nytt.