52 mil körde jag med Svea. Det gick bra, men det är i längsta laget. Svea låg tyst och uttråkad bredvid. Jag tyckte synd om henne.
(Hon draaaaar i kopplet - som en toka)
Framme här på Öland märker man att hon inte är sig själv. Hon är onårbar och helt tokig av alla lukter. Det är koppel som gäller för att lyssna på inkallning är som bortblåst nu.
(Fastis har döpt denna passage för Kärleksstigen)
Så jag såg till att fastis hund Tyra och hon skulle få lära känna varandra på neutral mark och initierade en morgonpromenad ihop. Vi gick en dryga timma. Det gick bra till slut när de är fokuserade på sitt, men annars är Tyra bra nyfiken på Svea och svansar efter. Inte alls poppis hos Svea som bara vill vara ifred.
(I (I den här famnen är alla välkomna)
Nu ska jag vila och sedan ringa till dräneringsfirman :)
Du har en stor famn du kära Kry! vad är den för en bebbe som hittat dit? Svea verkar ju rätt om med att samsas med den iaf :)
SvaraRadera