Kidnappade grannhunden

Grannen ringde precis när jag passerade hennes hus och bad mig gå med hennes hund; Sveas bästis Caesar. Jag är kär i Caesar. Han är kär i både mig och Svea. Han blir tokglad när han ser oss!!! Han sitter ibland i sitt fönster och ser oss komma gående och då springer han till ytterdörren och skäller tills hans matte öppnar så att han får hälsa. Det är så sött så jag dör.

Caesar går så otroligt långsamt. En riktigt fet, lat jävel är han, men han är så svår att motstå! Så söt. Svea och jag får stanna och vänta in honom hela tiden. Han går upp till 20 meter bakom och jag ropar hela promenaden: "Kom, Caesar!!"

(Svårt att få dem att sitta fint bredvid varandra)

(Var kan det finnas där borta?)

(Nom nom)

Grannen bad mig lämna Ceasar hemma igen, men varken jag eller Svea kände för att skiljas från honom. Vi kidnappade med honom hem, moahaha!!!

(Hoppas på mer mat)

(5,5 kg plus 7,5 kg. Vi snackar 13 kilo som klampade runt på min mage)

Svea såg till att sno bästa platsen - mattes mage. Caesar var glad och nöjd med att ligga vid fotändan. Sen kom matte och hämtade hem honom. 

En riktigt bra start på min helg som börjar NU.