En sak jag fått lära mig är att grannen alltid ska vara välkommen. "Nej, det ska du veta, Marie. Man stänger aldrig ute grannen", sa min farbror när jag undrade varför han gjort en grind in till damen nästgård. Det var ju inte direkt långt att gå runt (precis som det är nära mellan mina husen hos mig i Enskede).
Självklart är min farbror inte från Stockholm. I Stockholm pratar man ju per automatik INTE med sina grannar utan det är ju något man undviker (även om jag lyckligtvis hamnat i ett undantag för jag pratar med minst en granne varje dag). Nä, han kommer från något pyttelitet samhälle i Västergötland, jag vet inte ens vilket.
Men jag gillar principen och kör stenhårt på den.
(Öppning till grannen)
Så även om mitt nätstaket endast är provisoriskt så var jag noga med att det skulle vara öppningar till grannarna när vi byggde i lördags.
Men grinden då?
(Fröken Päls lägger sig till rätta när jag plockar pinn)
Ja, jag fick en snilleblixt. Varför inte bygga en grind av virke direkt från naturen. Det ligger ju en massa bråte i skogen som jag går förbi varje dag. Jag plockar grenar, sågar till i rätt längder och sedan knyter ihop med växtsnöret som jag köpte på Clas Ohlsson. Sen får man väl helt enkelt lyfta hela grinden när man ska igenom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar