Det har varit tre jobbiga veckor. Alla sociala kontakter som tagit paus, så som att systerdottern visade sig vara allergisk mot päls, har till slut tagit ut sin rätt. Jobbet är krävande - eller ursäkta; utmanande. Kvällar och helger har enbart gått till återhämtning snarare än påfyllning av energi och det är väl inget liv, inte?
Men så berättade grannen Polska Damen att hon fått kontakt med en annan granne med hund, en man jag själv träffat på hundpromenad men inte kunnat kommunicera med då han bara säger: "Jag talar inte svenska". Han är precis som hon från Polen (mitt bloggnamn på henne kanske skvallrar om det :)) och han visade sig vara snickare. Han har hjälpt henne med mindre jobb.
 |
| Löjligt perfekt garderobsdörr som jag hittade via Blocket. |
Jag kände att jag, trots att jag egentligen verkligen vill snickra själv, kanske ska ta in honom... Jag får se det som en uppoffring när energin är låg och det är inte lätt att hitta bra snickare för småjobb (även om folk inte tycker att mina jobb är små). Surt, men vad fasiken; livet består ju av en rad uppoffring. Det har en ju lärt sig vid den här åldern.
Snabb som tusan var han iaf.
Han fixade en plåtgrej på taket (jag vågar ju ändå inte gå upp där) och en plåtgrej vid köksfönstret. Han slog också upp reglar och dörr till förrådet under trappan (bilden ovan) samt reglar och dörr till en annan blivande garderob. Han spacklade några väggar i garderoben också. Detta på EN dag.
Hur vi kommunicerar när han inte pratar varken svenska eller engelska? Well, ibland via Polska Damen på telefon, men när det är smågrejer så kan han tyska väldigt bra (!) och jag kan tyska som en svensk som aldrig pluggat tyska kan. Han kan prata med mig och jag förstår behjälpligt i bästa fall, men jag kan sällan svara med mer än kroppsspråk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar