Jag kan tänka mig att andra inte tycker det är lika intressant med räntor, men sedan jag pluggade nationalekonomi på SU tycker iaf jag det. Anledningen: För att jag numer faktiskt hajar vad det innebär när Riksbanken höjer och sänker repo-räntan (mer än att den privata räntan påverkas). Jag hajar vad de snackar om på ekonominyheterna. Innan trodde jag bara att jag gjorde det.
Det var den tveklöst svåraste kursen på fyra år jag tog med en massa grafer och matematik. Och de grejerna är inte min melodi - alls. Det var så frustrerande till en början. Jag hade dock gamla "naturare" till kurskamrater och utan de hade jag inte klarat att ta en enda poäng i den kursen.
I morse läste jag Aftonbladet i mobilen, precis som vanligt, och jag gillar verkligen signaturen Min Ekonomi. Där låg en gammal artikel om bunden och obunden ränta. Typ vad ska man välja. Jag har ju snackat om frågan och säger att tumregeln är att ha rörligt (bl.a. här och här).
I artikeln i fråga berättar man att det endast funnits två tillfällen då det lönat sig med bunden ränta: 1999 och 2005. Och det tycker jag är jävligt tänkvärt.
Läs artikeln (här) som avslutas med:
Slutsatsen blir att det ska till mycket tur och kanske också skicklighet för att i kronor och ören vinna på att binda räntan. Man måste både pricka in rätt tidpunkt och rätt bindningstid. Det man möjligen vinner är att räntekostnaderna blir en förutsägbar utgift under en längre tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar