Väggalmanacka Tallkrogen

Puss.

Jag fick feeling. Jag tryckte upp 10 exemplar av en väggalmanacka med utvalda bilder. Alla bilder (utom två som var för fina för att inte låna) är mina. Temat är givetvis Tallkrogen med omnejd.

Jag gav dem till de omkringliggande grannarna, hundvakterna, Polska Damen och Hanna.

Julklappen var riktigt uppskattad.

Många paket att slå in.

Bild från 8 november 2015, den dagen då det snöade 50 cm i Stockholm och allt blev kaos.

Jag valde kvadratiska bilder. Denna gång beställde jag via Önskefoto, men jag har inte upplevt att de olika sajterna/leverantörerna känns olika i beställningsfasen. Jag syftar på själva förfarandet när en laddar upp och "designar" sin almanacka. Tyvärr är de lika dåliga :)

Från förhandsgranskningen.

Skovärmare

Systrar,

Julen har passerat. Den var trevlig, men visst är det skönt när det är klart?

Bonnie med sina mostrar.

Jag fick bra julklappar eftersom mina systrar känner mig så väl. Bland annat fick jag denna fenomenala pryl som passar en hundmänniska som "foten i skon"; en skovärmare!

Varför behöver en hundmänniska skovärmare? Jo, på sommarhalvåret om en kommer tillbaka från en regnig promenad så är det go'are om skon hinner torka tills nästa promenad - som ju är endast är några timmar senare. Nu på vintern så går jag ju innan frukost och sen när jag ska iväg till jobbet så har skorna inte hunnit tina upp heller.

De här kommer jag ha användning av. Kanske inte varje dag, men absolut en hel del!

PS: jag vet inte var de är inköpta, men gissar på Clas Ohlson.

3x sjuk

Svea.

Det har aldrig hänt att det gått så här lång tid mellan uppdateringarna i bloggen. Inte en enda gång sedan jag startade bloggen 2012!

Vad har hänt??

Svaret är huvudsakligen: Inte speciellt mycket. Jag står och stampar och försöker lösa några knutar utan att komma vidare. Ett husprojekt segar något så otroligt att jag blir tokig. Ja, ni hajar att det inte är jag som segar utan snarare externa parter.

Jag har faktiskt också varit sjuk. Jag har haft tre olika virus på tre veckor. Två av virusen kom direkt på varandra, jag hann inte alls vara frisk mellan :/

Men nu har julen gått och jag är ledig. Självklart ska uppdateringarna återgå till normalt från och med nu :)

God fortsättning!

Premiär för Grace of India (inklusive recension)

Inga rättigheter att sälja alkohol på "riktigt", men de hade trefemmor.

Märkligt nog; ännu en premiär så här fem år in i Tallkorgen! Denna premiär ägde rum i Gubbängen visserligen men jag tycker personligen inte att det är speciellt stor skillnad på Gubbis och Tallis. Jag gör ju mina ärenden som att hämta ut kontanter eller hämta ut paket i Gubbis.

Jag kallar det för Gubbkrogen.

Arvid fick läsk!

Hanna däremot bor typ i Gubbis så hon hade varit på den lokala indiern där en massa. Grace of India heter stället som ligger på Bordsvägen, alltså inne i bostadsområdet (ej centrum). Hon hade pratat en massa om maten, att den var god och att den inte alls smakade som på andra indiska restauranger.

Vi beslöt oss för att ses en fredagsafton och käka ihop där så att jag skulle få upptäcka stället.

Lokalen
Lokalen förvånade mig. Jag hade förväntat mig mer mys, men faktum är att det syns att de huserar i en gammal pizzeria. Den där glasväggen framför bordet där pizzorna tillagas finns kvar. För mig räcker det med opretentiöst mys, men nej inte ens det gick att känna. Myset var totalt obefintligt.

Rättigheterna
Nej, Grace of India har i skrivandets stund inte rättigheter att sälja alkohol. Jag var helt inställd på att få ta ett glas tjockt rött vin till den mustiga indiska maten efter arbetsveckans slut, men även här snuvades jag på konfekten. De hade dock trefemmor vilket absolut funkade till maten.

Servisen
Genomgulliga och trevliga. Indier som pratar bra svenska. Inget knix alls.

Maten
Och nu till maten. Det viktigaste med hela besöket: Wow, vilken upplevelse. Menyn har en inledande text som berättar ingående om kocken som är född och uppvuxen i Indien. De berättar om smakerna och hur de tillagar maten. De lagar indisk mat som den lagas i Indien, helt enkelt.

Jag tar oftast palak paneer för att det vegetariska utbudet oftast inte är så stort på de flesta indiska restauranger. Här däremot hade de i huvudsak vegetarisk - precis som de faktiskt äter i Indien. Den senare halvan av menyn hette "non vegetarian", vilket gjorde att det kändes ännu mer äkta. Palaken kom in och jag smakade. Jag kände smaken av spenaten, ingefäran, färskosten och av fler kryddor jag inte kunde identifiera. Trots detta smakade det INTE som andra palak paneer. Vilken skillnad!

Vi konstaterade att den här maten inte alls var sockrad som troligen den "vanliga indiska" maten är. Det är inget jag tänkt på först nu.

För övrigt hade de en massa förrätter, ej bara papadam :)

Summering
Om ni har chansen att hämta mat från (eller sitta på) Grace of India: GÖR DET. Så coolt att få smaka indisk mat på detta sätt. och roligt med förrätterna (de hade en massa efterrätter också, men vi åt ej). Däremot är jag inte bättre än nästa svenne banan och tycker i slutändan att den sockrade maten troligen vinner.

Jag kommer nog inte sitta i restaurangen igen, men utan tvekan hämta.


Hemsida finnes HÄR.

Ljusslinga friggebod

Hela veckan i Stockholm har bjudit på samma väder, dag som natt; det har varit tjocka, gråa moln med dugg. Alltså hela tiden. Temperaturen ligger stadigt på 8-9 grader. Återigen; dag som natt!!!

Min produktionsnivå har varit låg. Men eftersom elektrikern var här i tisdags och gjorde lite smått och gott så hade jag lite nya projekt. Förutom att dra el ut till friggeboden(!!) så satte han bland annat upp en strålkastare på garageporten. Detta innebar att jag kunde flytta på ljusslingan som var där tidigare.

Så trots duggregnet (som jag är så trött på!!) klättrade jag upp och ned, upp och ned och upp och ned för min stora tunga stege som jag flyttade fram och tillbaka längs huskroppen.

Boden är på hela 6,5 meter och jag tror slingan (som inte säljs längre på Granit) bara har 5 meter ljus. Det blev fint ändå.

Här var det riktigt mörkt att gå innan.

En timma av mitt liv tog detta. Det var tillfredsställande trots att jag var tvungen att vara ute i duggregnet.

Solpromenad i Stora Sköndal

Drevviken.

Det har varit dåligt med uppdateringar här i bloggen. Ibland blir det så bara, men i detta fall är det inte på grund av att jag inte skulle hålla på med något i huset. Inte alls. Anledningen är att jag testat att klippa ihop dokumentationen till YouTube-program istället för att göra blogginlägg med bilder.

Steget till att göra film görs över en ganska stor tröskel då det är ett nytt medium för mig, även om innehållet inte alls är nytt. Det är samma grej som innan; förloppet av renovering eller vad det nu är. Jag har hållit på att redigera till och från blandat med önskemålet om att göra ett avsnitt i samma nivå som de YouTubers som lever på sina kanaler. Det är ju inte realistiskt, så ha inte den förväntan!

Så håll ut, snart kommer första avsnittet (som filmades redan i september i och för sig haha!). Och en massa annat.

Tommy tar konstnärliga bilder.

I helgen var jag bland annat i Stora Sköndal och promenerade. Vädret på söndagen var kanon! Ja, för att vara november så var det ju det; 10 grader och sol. Låg sol.

Klappmys på fågelbajsad brygga.

Jag var helt slut när jag kom hem efter denna eftermiddag. Solen tog knäcken på mig - på ett bra sätt.

Alla helgons dag 2018

Fotomodellerna vid Biggans grav.

Det är lördag och redan har Skogskyrkogården börjat invaderats av staden och sakta tjäna som plats för året jippo. Jag kanske låter negativ, men jag promenerar på Skogis flera gånger i veckan och har en helt annan relation till den här lugna platsen än vakter vid ingångarna, täta bussavgångar eller att en att gå in i folk.

Det må vara fint med alla tända ljus i skymningen men det var många år sedan jag gick på eftermiddag kväll. Nu för tiden ser jag till att gå på fredagen eller på lördag morgon.

Fotomodellerna uppe på Almhöjden där vi tände ett ljus för Farmor.

Så imorse var vi där. Det var en riktigt mulen novembermorgon, blöt men varm med sina 11 grader. Det var än så länge ganska tomt men absolut mer folk än en vanlig lördagsmorgon kl 08.

Fint hjärtljus till Farmor.

Vi tände ett ljus i Biggans lykta som Syrran köpte för några år sedan. Biggan gillade hundarna men kunde inte riktigt skilja på dem :)

Sen gick vi upp till Almhöjden och tände ett ljus för Farmor som inte ligger i Stockholm.

Gamla Enskede Matbod, bakfickan

Slurp på rödvin.

Det finns en del ställen som jag ännu inte hunnit besöka här i nejden - trots att jag firade femårsjubileum nu i veckan.

Ett ställe betade jag av igår. Det var tillsammans med Thomas, den före detta grannen som flyttade till Södermalm för några veckor sedan. Vi hade pratat om Gamla Enskede Matbod vid flera tillfällen men kom aldrig dit. Så han fick ta sig från Söders höjder till förorten, helt enkelt.

Dock var det fullt i restaurangen, löningsfredag och allt. Vi såg det som ett tecken att vi skulle ta bakfickan. Bakfickan är nere i "garaget", i källaren. Där är borden lite lägre, musiken lite högre och du kan inte boka.

Det är trots allt fredag.

Det var hur trevligt som helst där nere; avslappnat med superservice. Jämte oss satt ett par som antingen var på en stel date eller så hade de varit ihop for ages och var lite uttråkade på varandra. Inte alltid lätt att avgöra skillnaden :) På andra sidan satt ett par bögar på date. De hade kemi! Det gick hur bra som helst! Snacket flöt på och de fick lika mycket prattid båda två (inte lika vanligt när det är pojke/flickaupplägg, ni vet). Lokalen hade två bord till som var befolkade, även dem.

Menyn är overall "klassisk" vilket jag generellt tror är ett vinnande koncept i förorten. Thomas tog en "klassisk köttbullar" och jag tog en "klassisk råbiff". Prisnivån är hög, lika hög som nästgårds på Matateljén (se tidigare inlägg om det stället HÄR).

Bild lånad från Matbodens hemsida.

Vi hade en supertrevlig middag och de "enda" två grejer jag skulle vilja lista som minus är tyvärr två stora minus:
1. Det var kallt nere i källaren! Kallt, kallt, kallt. Jag vill inte frysa mer än vad jag behöver i Sverige. De hade en tyst byggfläkt på, men det stod på baren och inte på golvet vilket gjorde att mina ben var kalla in i märgen.
2. Menyn var densamma som uppe i restaurangen. För sakens skull, nämligen den att det var fullbokat uppe i den (troligen) varma restaurangen och vi blev "förvisade" ned till källaren, tycker jag att menyn ska antingen skilja sig åt eller ligga något  lägre i pris.

Jag kommer tillbaka - men om det är vinterhalvår kommer det inte vara ned till källaren.

Krönika Tallkrogsbladet oktober 2018

Nu har nya numret av Tallkrogsbladet äntligen kommit. Min krönika finns med även detta nummer.

Presentation:

Stockholmaren och förortsdottern Marie Kry bloggar under namnet Lattematte och skriver om sitt älskade Söderort, hundlivet och om saker hon gjort med sina händer. I det här numret funderar hon över varför hon äntligen klippt sina äppelträd.

Rubrik:

It takes a village.

Text:

Så lyder ordspråket som i sin helhet och löst översatt till svenska betyder att det är en hel by som uppfostrar samhällets barn – inte bara deras föräldrar. Det fina ordspråket med ursprung någonstans i Afrika finns i många olika varianter beroende på språk, men andemeningen är alltid densamma. It takes a village to raise a child.

Då och då dyker det ordspråket upp i mina tankar under hundpromenaderna här i ”byn”. Ja, för mig skulle Tallkrogen kunna vara en by med sin homogena utformning, Trädgårdsstadsförening, Grannsamverkan mot inbrott och sina lokala Facebook-grupper.

Det är väl inte specifikt uppfostran jag funderar på när jag vandrar runt om i området, utan snarare hur vi gemensamt skapar en kultur, en kultur som i sin tur färgar hur vi förhåller oss till varandra. Det är givetvis med influenser från övriga stadsdelen, övriga Stockholm och övriga landet, men på mikronivå är vi alla med och bidrar till någon slags ”Tallkrogskultur”.

Vi bidrar genom att generöst låna ut saker till varandra via Facebook, genom att heja på gatan, men också när vi väljer att titta bort. Vi gör det genom att skotta uppfarten åt en äldre granne, eller att erbjuda hjälp med beskärning av de vildvuxna äppelträden som skymmer kvällssolen; så som min granne så snällt gjorde för mig istället för att klaga eller kritisera. Vi bidrar genom att organisera gemensamma events som Olympialoppisen där grannar kommer förbi och småpratar, byter odlingstips och pratar om räven.

Idag har området vuxit ihop med staden och känslan av att vara ett avgränsat samhälle är ett minne blott. Men visst måste det vara på grund av något mer än bara närheten till stan som gör att många vill flytta hit?

Omställningsrörelsen

Svea lägger en kiss i det morgonfrostiga gräset.

Jag har haft svårt att själv kunna uttrycka vad det är jag känner är fel med vårt samhälle, har inte kunnat klä det i ord för att folk ska förstå. 

Vi har helt tappat greppet om vad som är viktigt och låter oss förblindas av att det senaste modet precis som en större plasmaTV är viktigt - medan det egentligen borde vara mental hälsa, att leva nära naturen, att ha tid till sin familj, att leva giftfritt. Hållbarhet är ett nice to have och inte en faktiskt nyckel till framgång (som det är enligt mig).

Men när jag försöker prata om detta lyckas jag inte förmedla vad det är jag menar. Det kan vara brister i min kommunikation, men det kan också vara ett ointresse från mottagarens sida.

Och äntligen. I detta program från SR P1 talas det om den nya gröna vågen, om en "omställningsvåg" i Sverige där människor rör sig från storstäderna till landsbygden för att möta klimatförändringarna och samtidigt kunna leva ett bättre liv. Citat ur artikeln:

"Omställningsrörelsen är ett globalt nätverk av människor med ambitionen att möta utmaningarna med krympande naturresurser, miljöförstöring och klimatförändringar genom att bygga lokala hållbara samhällen."

Mer av detta, mindre av stress.

Det är precis detta jag gått omkring och funderat på mer och mer de senaste åren. Och jag tycker att problemet börjar bli mer och mer akut.

Du kan läsa hela artikeln HÄR och lyssna på programmet ovan (25 min).

Stänger trädgården för säsongen 2018

Plockade ihop de sista fina äpplena också.

Idag har jag lagt klart det sista på friggebodstaket (bilder kommer), men framför allt gjort i ordning det sista inför vintersäsongen. Jag lade två timmar varav en till gräsklippning endast. Wow, vilken tillfredsställande känsla. Jag har inte klippt gräsmattan sedan maj. I sommar var den mest gul/beige. Den hämtade sig under september månad och jag har låtit den vara sedan dess.

Vinterredo trädgård.

Jag gissar på att gräset kommer växa mer och att jag borde klippa en sista gång i november om det är torrt någon dag då. Grejen är att jag inte kommer palla det, så jag ser denna klippning som den sista.

Annars har jag fått ett bra tips:
När du klipper sista gången inför vintern kan du klippa med lägre höjd. Du kan sprida ut löven och klippa dem också och låta ligga kvar tillsammans med gräsklippet. Det ligger där och gosar ned sig i jorden som snor all näring.

Promenaden efter allt arbete i trädgården idag. Pigg trots den trötta looken, faktiskt.

Lever

Undrar ni var jag tagit vägen? Jag lever, men jag är så trött. Jag har jobbat och i förra helgen var jag dessutom på kurs så jag har inte haft ledigt sedan förrförra helgen. Mitt kropp fungerar knappt. Jag kan knappt skriva detta inlägg!

Instagrammar middagen på kursen förra helgen.

Nu ska jag vila så jag kan komma tillbaka som en normal människa igen. Sista fina helgen nu på väldigt länge. Måste få klart friggebodstaket.

Färg på olika underlag

Olika underlag i hallen.

Alla som följer bloggen har koll på att jag starkt ogillar att måla. Det är såååå tråkigt. Jag brukar påstå att de som menar att det är "roligt att måla" faktiskt aldrig har målat själva.

Jag har med åren däremot lärt mig en massa om målning, förberedelse, färgsorter, verktyg, ja mycket men inte allt. Jag ska motvilligt erkänna att det blivit lite roligare då.

Så nu mina vänner ska jag dela med mig av något som onekligen kan vara värdefullt nästa gång ni målar.

Slät yta. Gipsskivor och spackel. Färgen blir otroligt snygg här.

Det är så att jag målat med en och samma färgburk i hela hallen. Ändå ter sig färgen helt olika.

Till en början trodde jag att det var ljuset utifrån (enbart). Jag tänkte att ljuset föll olika på olika väggar och under mörka kvällar så var det inomhusbelysningen som inte gjorde färgen rättvisa. Sedan funderade jag på om det var för att jag inte grundmålade kritvitt på de gamla tapeterna så som jag gjorde på den nya väggen i mitten.

Glasfiberväv med struktur. Färgen blir betydligt mer gräll här.

Under 80-talstapeterna som jag och Mami tog bort (se tidigare inlägg HÄR) fanns glasfiberväv. Att ta bort den är ganska mycket jobb, så jag beslutade mig för att behålla den och kalla den "retro". Se bild ovan. Väven var målad i en bruten vit färg som dessutom var ganska fläckad av ålder.

Den nyresta väggen i mitten av hallen däremot har inte glasfiberväv. Det orkar inte jag hålla på med så klart plus att jag tror att inte noterar detta. Den har ytskikt av gipsskiva och slät spackel.

Här ett bra exempel på hur olika färgen kan se ut.

Jag kan stå och titta i det hörn där den släta väggen möter den strukturerade väggen utan att se någon som helst färgskiftning. Men ute i rummet där ljuset faller in så går det inte att förneka att väggarna ser olika ut.

Färgen kom upp i våras och jag har ett halvår senare äntligen kommit fram till vad det är som gör att färgen ser olika ut. Det är helt enkelt strukturen. Inte hade jag någon aning om att detta kunde göra så stor skillnad.

Den främre gaveln är slät medan väggen längre bak är strukturerad.

För övrigt vill jag slå mig själv på bröstet ännu en gång som fick till en så härlig retrofärg i hallen. Ett totalt misstag, men ett lyckat misstag :)

Färgkod och recept.

Sålde hundtrappan

Min hemmasnickrade huntrappa med förvaring under locken.

Minns ni hundtrappan jag byggde för några år sedan? Det var precis innan Alice kom till oss och lite på grund av just hennes ankomst. Hon är ju så liten och jag var inte säker på att hon klarade hoppet upp på sängen.

Jag hade även Svea i åtanke och resonerade att en trappa skulle minska belastningen på hennes leder när hon hoppar ned från sängen. Chihuahuor och papilloner har ju ofta svaga leder även om ingen av mina har det (troligen på grund av blandisar).

Tomt, men skönt att den är borta.

Men jag har sålt den! Hundarna vägrade ju använda den - trots att Alice faktiskt ibland har svårt att komma upp. Envisa, otacksamma hundar! Jag fick 300 kronor för den och jag tycker faktiskt att det är ganska coolt eftersom det var jag själv som snickrat den :) Lite stolt, faktiskt.

Marinas massage i Tallkrogen

Jag har snart bott här i Tallkrogen i fem år, men fortfarande finns det saker jag inte hunnit med. Som till exempel att testa Marinas Massage som ligger här i Olympiaområdet.

Anledningen är att jag i normala fall brukar gå till en kvinna inne på Söder som är så bra att jag inte behövt kolla åt ett annat håll. Men nu när hon är serieentreprenör och startar upp en massa verksamheter så har hon slutat att massera själv. Tråkigt, tycker min kropp, men det gav mig anledning att testa Marinas.

Lingvägen 60.

Och Marina hade en avbokning redan morgonen efter att jag hörde av mig till henne. Underbart, för min kropp har blivit otroligt stel av påfrestningarna den senaste tiden.

720 kr inklusive moms kostar en timma hos Marina. Och om hon var bra? Jag kan säga att jag fått mycket massage i mina dagar och jag är kräsen, men hon klarade provet. Jag kommer utan tvekan att gå till henne igen! Riktigt bra på att ta i och hitta de stumma musklerna.

Så här ser en närsynt, men nymasserad Tallkrogsjänta ut.

Marinas hemsida hittar du HÄR.

Annorlunda lekstugor

Brutet sadeltak, Gamla Enskede-style.

Jag pratade med Anna i Skåne i helgen. Jag berättade exalterat om min granne som låter lägga om taket. Jag skickade bilder och hon vill se.

Det jag och hon har gemensamt är att vi båda känner ett genuint intresse för husbygge. Vi vill veta allt och vi vrider och vänder på olika lösningar tillsammans.

New England möter Lilla huset på prärien?

Nu håller vi båda på att "bygga på våra hus", men när en jobbar heltid och som i hennes fall har två småbarn, så går det ju inte speciellt snabbt.

Slick, modern.

Jag kom med en snilleblixt-idé som är mer befogat för henne att genomföra än för mig; att bygga en lekstuga fast enligt ett riktigt boningshus regler. Jag tänker med isolering och hela rubbet. Det där lilla huset ska kunna stå lika länge som ett riktigt hus.

Slottet på Haga??
 Bild hämtad från artikel i Östra Småland Nyheterna 17 dec 2017.

Jag började googla roliga lekstugor och upp kom en massa roliga varianter att inspireras av. Jag plockade ut de jag tyckte var finast.

Syrrans lekstuga. 

Syrran ärvde en lekstuga från grannen som hon är löjligt nöjd med då det är i samma stil som boningshuset. Det är dessutom målat i exakt samma nyans och det har valmat tak.

Ordinarie pris låg på 21 000 kronor vilket är helt bananas. Vem betalar så mycket pengar för en lekstuga? Ja, tydligen hennes granne som sedan skänkte det gratis. Och bra var väl det så att huset får lekas med ännu några generationer.