Matateljén i Gamla Enskede

Vi är ett gäng som står inför förändringar i livet på grund av förändringar i arbetslivet. Någon har blivit ut-LAS:ad, någon har blivit uppsagd på grund av nedlagd produktion, någon vill avveckla sitt produktbolag för att istället bli frilansande konsult, någon har blivit utköpt med jättemånga månaders arbetsfriad uppsägningstid och en annan har helt sonika sagt upp sig för att hen höll på att gå in i väggen och tänker byta yrkesbana.

Det innebär att det går att dra iväg ett SMS och föreslå lunch lite så där spontant och få napp - även på vardagar.

Stureby-Karin var inne i stan och klar med sitt ärende så hon lunchade mer än gärna denna februarifredag. Jag var ärlig och sa: "Jag kan tänka mig luncha varsom helst utom inne i stan - på grund av hatar stan."

Ja, för så känner jag. Äger lurren rum inne i stan så hoppar jag hellre. Jag älskar the förort och kan tänka mig den jag bor i eller ta bilen till en annan. Det är liksom inte för inte som jag har en kategori i bloggen som heter Förortsromantik.

Ingen av oss båda Enskedebor hade varit på Matatejlén i Gamla Enskede (infogar här en gapande smajli). Så vi tog oss en rask promenad dit.

Njuuuuuter!

Vi tog både en stört god fisksoppa och passade på att njuuuuta och fira framtiden med ett varsitt glas rött vin. Skål!

Maten var såååå här god!

Matateljén vill jag ska ligga längre söderut, ja kanske till och med i Tallis, för det var så nice. Jag älskade den trevliga servisen, känslan av att sitta i en delikatessbutik och att hela stället var fullproppat på lunchen en fredag.