Hundbädd av retro resväska

Vet ni. Jag avslutade ett påbörjat projekt för några helger sedan: Hundbädden av resväskan som jag tog från Birgits dödsbo. Den är i galon och från 50-talet.

Notera att hörnen är rundade för att plattan ska gå ned i väskan.

Satte på hjul till en början, men de syntes knappt samt att hela bädden ju rullade lite när hunden hoppade upp och ned. Ej uppskattat, alltså, så jag skruvade bort dem.

Hade kanske varit fint med fyra, svarvade ben på 10-15 centimeter. Om en inte kör hjul eller ben så behövs ju inte bottenplattan (för er som vill göra detta, ni också).



Om Alice gillar den? Herregud, självklart inte. Det är det som är så snårigt med att bygga (och köpa grejer) till sina djur. Det är ett lotteri varje gång.

Kanske någon vill ha den? Maila mig i så fall. Kom ihåg att den är väldigt liten och att lilla Alice på 2,4 kg är lite för stor för den. Så din hund bör vara ännu mindre.

Drejkurs i Tallkrogen på Linjelek

Hög koncentration.

Det stämmer! Vi har varit på drejkurs i höst.

Det är jag och grannen Karin som nappade på reklamlappen i lådan. Linjelek heter studion och ligger i Olympiaområdet här i Tallkrogen.

Ej fejk. På riktigt.

En prova på-kurs på tre lördagseftermiddagar för totalt 1.500:- är ju överkomligt plus att det är nästgårds - bokstavligen talat.

Åsa som driver studion har drejat i ungefär tusen år och haft kurser i fler än tio.

Drejning var med Karins bucket list.

Kursen:

• Första gången lärde vi oss att dreja.
• Andra gången beskickade vi våra små kärl, dvs gjorde de fina när de hade torkat sig läderhårda.
• Sista gången hade de bränts en gång i ugn (hoppas jag säger rätt nu) och vi glaserade dem.
• Efter det brändes de en sista gång och vi gick förbi och hämtade en kväll någon vecka senare.

Vi brände alltså inte själva, utan det gjorde Åsa oss mellan kurstillfällena.

Vi började alltid med fika. Sjukt bra koncept enligt mig.

Linjelek är trevligt och personligt. Med bara upp till fem pers per tillfälle får du ganska mycket hjälp och tro mig - du behöver det. Det var svårt att dreja. Om Åsa inte hjälpte oss nybörjare att "centrera" lerklumpen på den snurrande skivan hade ingen fått en enda grunka gjord.

Den stora längst fram till höger är lärarens, men det tre andra på främre raden är mina. Detta är efter beskickningen för nu ser de ganska fina ut.

Vi lärde oss också lite "teori" som skillnaden på sten- och lergods och hur de används. Glasyren för de olika skiljer sig åt.

Vi jobbade med stengods, om jag minns rätt. Våra små kärl kan vi mikra och köra i diskmaskin.

De krymper totalt cirka 15% av sin storlek från att en drejat dem. Ja, detta är min andra "grej" som jag gjorde.

Innan beskickning. Ni ser att de är ojämna vid fötterna osv.

Efter första bränningen ser grejerna ut så här.

Åsa visar oss hur en glaserar.

Vi glaserar. P som sitter ned håller på att göra rent foten från glasyr så att skålen inte ska bränna fast i ugnen sedan.

Efter glasering, men innan bränning så vi ser tyvärr inte alls hur de kommer se ut när de är klara.

Tre av fem grejer. Den stora är inte drejad utan "tummad".

Gjorde som sagt totalt fem grejer, varav fyra drejade. Två grejer fattas i bild, men det är bara för att min blogg - likt mitt liv - inte är perfekt. Jag hade de inte till hands när jag skulle plåta. Att inte längre glorifiera och sträva efter perfektionism kan nog vara en av de finaste gåvorna jag givit mig själv.

Himla kul att kunna bjuda på glöggfika i kärl som jag själv gjort. Kände mig till och med bättre än Ernst!

Här hittar ni Linjelek på Facebook. Jag kan absolut tänka mig att hoppa på en till kurs! Det var otroligt tillfredsställande att komma hem med små fina grejer. Känner mig otroligt stolt.

Ps. Det var ganska kladdigt att dreja så sätt inte på dig finkläderna.

Ny grön färg till hallen

Färgen i fråga är den mittersta på den undra lappen. S2020-G50Y.

Det var INTE den här färgen jag hade tänkt mig. Jag tyckte den färg jag köpte och testade med var alldeles för grå och dassig. Den hade så klart blivit toppenfin (även den), men lite mer kulör i ville jag allt ha.

Retro och vårigt på samma gång.

Så jag valde en färg med samma svärta och vitbalans men med mer blått och gult i. Så här föll det ut. Tyckte det såg ut som en cirkus när jag målade!!! Jag blev nästan förskräckt, men när allt nu är klart så börja färgen växa på mig.

Grannen Hanna tyckte det såg ut som att färgen "kom med huset", det vill säga att den känns väldigt original. Jag håller med om att den känns 50-tal (eller 40-tal - jag kan då inte avgöra skillnaden alla gånger). Jag har ett svagt minne av att min farmor hade denna färg i badrummet tillsammans med en tapet med ljusgul botten och gröna blommor.

Målade små skrån som den smala slingan mellan dörrfoder och ellutag i bakgrunden med denna hobbypensel.

Rekommendation av Bauhaus färgavdelning. Jotun Sens ska vara matt, täckande och lätt att torka av.

Undrar om farmor hade gillat färgen :)

Exakt info.

Målar sockel hall

Alltså, socklarna i min hall gör att hela rummet ser ut som en knarkarkvart. Eftersom jag hamnat i någon slags "fokuskoma" à la nu jäklar ska jag renovera så satte jag min på knä och bara satte igång.

Slipa - maskera - måla - avmaskera.



Efter detta målade jag väggarna GRÖNA. Mer om det i nästa inlägg.

Tips på hur sätta upp tavelvägg

Som matte fungerar en tydligen som någon slags hundbädd.

Jag har ju en väldigt fin tavelvägg - if I may say so myself. Jag tycker att principen att köra med samma avstånd mellan alla ramar föll ut bra. En del verkar gå för att centrera, men jag ska vara ärlig och säga att det faktiskt inte alls är fint :/

Förra vintern när syrrans monster var här och tittade på "Modig".

I Bauhaus senaste nummer av sin tidning Skapa (går ut till medlemmar) finns handfasta exempel på hur du kan sätta upp din tavelvägg beroende på om det är sovrum eller vardagsrum som du ska inreda. Och precis som jag jobbar de med ett och samma avstånd mellan ramarna.

Miljövänlig hyresförening i Gubbängen

Jag har vid flera tillfällen berättat om den mysiga gården bland hyresrätterna på höjden i Gubbängen precis intill Tallis. De som har ett stort växthus, stor hönsgård, kaniner i hönsgården, tombolakomposter (som jag ju också har) och köksträdgård! Gubbis generellt är väldigt mysigt, men detta är den tveklöst mysigaste gården. Jag går ofta här i området och ibland tar jag en runda in på gården för att titta på hönsen och kaninerna.

Tydligen var miljöaktivisten Rob Greenfield på besök i Sverige och gjorde en härlig YouTube-film om föreningen som driver de här miljöfrämjande initiativen.

Spackelsafari

Har bott i den där slime-gröna brallorna.

Jag frågade min mamma om hon trodde att jag skulle komma någonstans med renoveringen över jul. Hon log sitt busiga Mami-leende och sa: "Nääääe..."

Jag skrattade medhållande, men i sekunden efter tänkte jag att jag ju inte kan låta en hel jul passera utan att komma någonstans. Jag har ganska många "mindre" grejer på att göra-listan som att skära till passbitar i gips, borra dit, spackla och grundmåla där socklar tidigare fanns i den övre hallen. Och sen typ tio saker till i samma storlek, saker som tillsammans blir ganska mycket jobb.

Att göra-listan som bockades av ganska snabbt när jag väl var igång.

Så jag satte igång genom att lista allt jag skulle kunna göra med saker jag redan hade hemma. Den listan bockade jag av ganska snabbt faktiskt. Jag är snart klar med nästa lista som jag skrev efter att jag varit på Bauhaus och inhandlat väggfärg till övre hallen.

Måtta, måtta.

Jag ska inte tråka ut er med varenda grej som jag spacklade i huset, men låt mig säga att det var en hel del hål att ta hand om. Allt från hål i källartaket efter att vi tagit bort ett rör där till flagor som lossnat i färgen på någon dörr till ja, jag vet då inte vad det är för hål och skavanker jag har :)

Passbiten i övre hallen som ska giftas in med väggen.

"Finnen" döpte jag denna till. Det är ett rör som gått genom väggen där som sticker ut cirka 5 mm från väggen. Resultatet blev lite som en underjordisk finne.

Puts som vi tog bort på denna vägg innan jag bestämt mig hur trappan skulle se ut.

Jag återkommer med fler renoveringsinlägg! Det är det enda jag gjort på senaste tid :)

Krönika i Tallkrogsbladet

Från ihopklamrade "stenciler" till "riktig tidning".

Sedan i år är Grannen Karin ordförande i Tallkrogens Trädgårdstadsförening.

Vi åt middag på verandan en kväll i somras och satt över ett glas vin och spånande på allt som skulle kunna bli bättre i både föreningen men också hur bladet kunde se ut. Vi skrev upp en massa idéer och jag var snabb med att anmäla mig som "krönikör". En krönika är inget svårt för mig att krysta fram.



Himla kul är det att det första bladet är ute nu. Idag låg det i lådan.

Pälsdamerna är kändisar!

Här nedan kan du läsa krönikan som jag skrev när jag var sjuk för några veckor sedan. Det som mina fingrar skrev var det som fick bli krönikan, jag var för svag för något annat.

-----------------

Presentation:

Stockholmaren och förortsdottern Marie Kry bloggar under namnet Lattematte och skriver om sitt älskade Söderort, hundlivet och om saker hon gjort med sina händer. I det här numret följer vi med henne på morgonpromenad i ett vintrigt Enskede.

Rubrik:

Bortom Nynäsvägens buller

Krönika:

Dånet från Nynäsvägen bakom mig avtar med varje steg när jag passerar de enorma grindarna och kliver in på Judiska Begravningsplatsen. Från att knappt kunna höra mina egna tankar går jag nu in i stillheten och lugnet. När landskapet visar upp sig i vinterskrud är det nästan som att bilarnas ljud bakom mig absorberas ned i det tjocka snötäcket och det jag skådar framför mig är Söderorts egen version av Narnia.

Runt mina fötter tassar Pälsdamerna. Det är mina två papihuahua-tikar, mor och dotter, som knatar på i rask takt för att hålla fart med sin matte. Medan jag ser promenaderna på kyrkogårdarna som en slags meditation, en paus från verkligheten i ett parallellt universum, är detta istället något helt annat för hundarna. Att stå och stirra med hela kroppen i jaktposition efter ekorrparet som hoppsade förbi oss och klättrade vidare upp i trädkronan avslöjar att vi är i olika sinnesstämningar, de och jag.

Efter otaliga promenader i området har jag hittat en smygpassage bakom buskarna allra längst in för att kunna ta mig vidare in till Skogskyrkogården. Över muren på andra sidan där backen sluttar nedåt ser jag Skarpnäcks koloniområde sova. Jag och damerna tar till vänster och går förbi Uppståndelsekapellet för att sedan promenera raksträckan Sju Brunnars stig. Vi går inte hela vägen upp till Almhöjden utan svänger av mot Nynäsentrén. Ja, så ofta går vi här att jag lärt mig namnen på kapellen, stigarna och entréerna. Det är här någonstans som kaffet i promenadtermosen brukar ta slut och likaså denna morgon. Jag prånglar ned den i jackfickan.

Och så närmar vi oss glipan där borta i muren som tornar upp sig i takt med att avståndet blir kortare. Slutligen blir den en bred ingång där bilar kan sippra sig in, in här i ”mitt” Skogskyrkogården.

Dånet vi möts av på andra sidan muren väcker oss med besked när vi tar oss tillbaka över bron till Olympiaområdet för att ta oss an dagen. Det är slut på pausen och vi är tillbaka i verklighet.

Målar lister och dörr i källaren

Läppstift från L'Oréal. Because I'm worth it.

Ni som följer bloggen vet att jag starkt ogillar att måla. Det är så tråkigt och kräver så otroligt mycket förarbete. Ja, jag tänker inte tråka ut er med någon utdragen förklaring varför. Känns som att jag gör det varje gång målning kommer på tal.

För att göra en tråkig grej lite roligare brukar jag sätta på mig läppstift eller läppglans. Det spelar ingen roll om jag har mjukisar och ska dammsuga eller som idag; arbetskläder och osminkad.

Testa!

Före.

Jag målade lister/dörrfoder runt tre dörrposter, en dörr och en lucka. Som synes på bilden ovan så var det väldigt skadat trä där stora flagor lossnat.

Efter.

Får ta och poppa till den här dörren med lite färg när rummet är byggt och inredning på plats.

För dig som noterat att jag inte målat tröskeln så är det medvetet. Jag vill behålla originaldetaljer även om de eventuellt skär sig med det nya, moderna.

Originalfärgen som jag behåller, så klart.

Badrumsdörren behöver inte målas, men den hade en massa spackel- och murbruksstänk som jag avlägsnade med blöt trasa och tumnageln.

Ovanligt med blankhet 70 idag, men mina lister hemma är så blanka och jag vill hålla samma stil.

Receptet för den som vill ha samma äggskalsnyans.

Besöker Kristinahuset i Stora Sköndal

Nybyggda bryggor med handikappanpassad ramp.

Efter att ha legat i soffan i 1,5 vecka i något segdraget monstervirus friskförklarade jag mig! Jag och grannen Karin tog bilen till Stora Sköndal för att testa nya fiket där i Kristinahuset.

God och matig sallad.

Här var det nyrenoverat i fina färger och gammal stil. Färgvalen var jätteintressanta och varierade i olika rum. De har konferensverksamhet, men tyvärr välkomnar de inte hund.



Fiket hade lunch. Karin valde en soppa och jag valde en riktigt matig och god laxsallad med quinoa.
Prisnivån densamma som inne i stan.

Utsikten från vår lunch.

Stora Sköndal verkar vara ett ställe med en massa verksamheter "i människans tjänst". De har äldreomsorg, högskola för sjukskötare (tror jag), verksamhet för nyanlända ungdomar, bibliotek - ja, en egen liten värld vid vattnet i Drevviken.



Nu är det vinter, grått och kalt. Men jag är övertygad om att det här stället kommer vara en överbelamrad succé i sommar med sina fina och stora uteservering med utsikt mot vattnet.

Romantiskt ställe för par att hänga på.

Öppettiderna. Vardagar 07:30-16:00, helger 10:00-16.00