Idag ringde mäklaren upp, han som har hand om det lilla vita huset jag var och kikade på i söndags.
Redan när vi var där (jag i sällskap med Hanna) tyckte jag att han hade en märklig hållning till mig. Han liksom svarade kort och stirrade sedan på mig som att jag skulle fly fältet eller åtminstone som om det var det han ville. Typ "vad vill du?" Han hade en på snudd nedlåtande ton i sina svar - eller missuppfattade jag? Jag kunde inte klura ut det för jag lyssnade aldrig på hur han lät mot de andra spekulanterna.
Under förmiddagens telefonsamtal ville han så klart veta mitt intresse. Och jag är ju i princip alltid intresserad, men det beror ju så klart på pris. Jag förklarade att jag gärna följde budgivningen men var inte beredd att lägga ett bud - än. För så jobbar jag: jag låter andra buda på tills det lugnar ned sig. Sen kliver jag in.
Det tyckte dock inte mäklaren var ett alternativ.
- Så jag måste alltså lägga ett bud för att få följa budgivningen? frågade jag lite förvånat.
- Ja, det måste ju vara någon ordning i budgivningen, svarade han.
Precis efter jag lagt på träffade jag Karin för lunch.
- Var det en äldre man? undrade hon när jag berättade om samtalet. Och jo, det var det ju så klart. Som ung tjej känner man tyvärr igen sådant här. Det är en del av vår verklighet.
Jävla gubbe.
Redan när vi var där (jag i sällskap med Hanna) tyckte jag att han hade en märklig hållning till mig. Han liksom svarade kort och stirrade sedan på mig som att jag skulle fly fältet eller åtminstone som om det var det han ville. Typ "vad vill du?" Han hade en på snudd nedlåtande ton i sina svar - eller missuppfattade jag? Jag kunde inte klura ut det för jag lyssnade aldrig på hur han lät mot de andra spekulanterna.
Under förmiddagens telefonsamtal ville han så klart veta mitt intresse. Och jag är ju i princip alltid intresserad, men det beror ju så klart på pris. Jag förklarade att jag gärna följde budgivningen men var inte beredd att lägga ett bud - än. För så jobbar jag: jag låter andra buda på tills det lugnar ned sig. Sen kliver jag in.
Det tyckte dock inte mäklaren var ett alternativ.
- Så jag måste alltså lägga ett bud för att få följa budgivningen? frågade jag lite förvånat.
- Ja, det måste ju vara någon ordning i budgivningen, svarade han.
Precis efter jag lagt på träffade jag Karin för lunch.
- Var det en äldre man? undrade hon när jag berättade om samtalet. Och jo, det var det ju så klart. Som ung tjej känner man tyvärr igen sådant här. Det är en del av vår verklighet.
Jävla gubbe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar