Det speakas

Igår vad jag på Dramatiska Institutet för första gången. Vi skulle speaka en grej som Mange pysslar med.

Det var längesen jag pluggade och kan verkligen sakna det när jag träffar studenter i sina studiemiljöer. DI hade dessutom verkligen fina lokaler. Lagom mkt institution och betong, men ändå ganska modernt. Stort och luftigt. De hade en egen biosalong, egna rum(!) och en massa bra gemensamma utrymmen. Tänk om man hade haft det så bra när man pluggade!

Pyttelitet, flyttbart bås. Man bara spänner loss det och packar ned de olika delarna. 

Som tur var det inte jag som skulle speaka, jag skulle coacha. Att speaka är bra mer ansträngande än man kan föreställa sig. Man blir dränerad på energi efter bara en kvart och texten börjar knöla sig på tungan om och om igen. Igår höll vi på ganska mycket längre än så för vi körde allt på engelska också.

Jag satt utanför med lurar och lyssnade. Och lurade.