Svea deppig?

(Onsdag kväll)

Mitt päls-hjärta är Nummer 1 för mig. Hon är mitt djurbarn. Hon har fått gå igenom en del i och med att hon bytt hem i vuxen ålder.

När vi kom hem från semestern på Öland, som så klart innebar en hel del anpassning, var hon toppenglad. Hon studsade av glädje.

Men så i onsdags avtog energin. Det var inget jag reagerade starkt på eftersom hon kan bli så ibland.

När det regnade i torsdags morse och Svea totalvägrade att gå ut reagerade jag inte heller. Ibland vill man inte ut i regnet och hennes tidigare ägare och har berättat att hon inte brukar vara så sugen på promenad om det öser ned ute.

(Vill inte)

Men i fredags när hon inte ätit nämnvärt de senaste två dagarna - eller druckit!!! - blev jag orolig. Hon hade till och med varit avståndstagande, inte velat gosa eller ens ligga på sängen under natten. Jag som alltid vaknar upp med hennes rumpa i ansiktet.

(Fyra timmars väntan)

För att bli av med ångesttäcket fyllt med tankar om borrelia, inflammation i analsäckarna och allt man får höra i chihuahua-forumen på Fejjan, hoppade vi in i kärran och drog till Bagis djursjukhus.

Jag brast ut i gråt när jag skulle anmäla henne och lipade nästan hela väntan. Iaf kom det igen när en sammanbiten familj kom in med en hyperventilerande golden och sa: "Hon är 14 år. Vi tror det är dags."

(Vi tror det är dags)

Sveas tillstånd var ju inte det minsta livshotande så vi väntade så länge att jag slutade titta på klockan.

När vi till slut kom in till veterinären, klockan halv sju, visade det sig att Svea hade en toppenfin mage, bra hjärta och lungor och ingen feber... Det fanns då ingen anledning att ta blodprover. Skönt så klart, men vad är det då?

Vi skulle avvakta. Är hon deprimerad? Mitt hjärta brister isf. Hur hjälper man en deprimerad hund?

(Har precis börjat läsa)

Jag tänker att motion är nyckeln. Det är det Cesar ofta säger, men veterinären tyckte inte att jag skulle tvångsmotionera henne utan ta det lugnt.

Det som hänt är att hon nu lördag (jag skriver ju alltid flera dagar i efterhand och publicerar) är att hon verkar dricka normalt! Lättnaden. Hon sov hos mig i natt och hon har krupit upp i soffan och gosat. Men hon vill fortfarande inte riktigt promenera och blir inte glad när jag säger: "Ska vi gå ut?!!" Hon har fortfarande inte ätit heller...

Jag upprepar för mig själv att det är två bra steg i rätt riktning!