Villalivet - rätt val

(Simpson-moln över Tallis)

Usch, renovering med firma är ett vågspel. Just nu är jobbet klart, men inte korrekt. De behöver komma tillbaka för att göra om och göra rätt. Det är meckigt och jag vet att det kommer att bli diskussion. Regnet från den där ovädersdagen öste in i min källare till följd av att firman inte återställt tröskeln som innan. Trista grejer och det blir på något vis lite deppigt när man måste ha hand om alla dessa stora risker och beslut helt själv. Plus att man som ensam tjej troligen inte blir tagen på samma allvar som en karl då folk verkar tro att vi inte har kunskap om renovering som dem, kanske.

(En uppskattad boule-bana)

Men.

Här lyckas jag faktiskt att lyfta blicken och se skogen istället för bara träden. När jag är ute med min lilla päls-lady på promenad blir det extra tydligt. Jag promenerar i förorten med de tillhörande ljuden av bilar från leden bredvid. Jag går över trädrötter på stigar och ser mulliga träd i vilka vinden viner så att det låter så där mysigt. Svea springer runt benen på mig och man känner doften av gräs, jord och växter.

Vi går genom parken där det finns en boulebana. Det är en fin och välvårdad en som jag ibland ser penschisarna använda. Det tycker jag är kul. Jag går förbi små hus med pittoreska trädgårdar. Jag spanar in deras staket och funderar på vad jag och Svea behöver för staket till vårt hus så att hon kan springa fritt utan att slinka igenom plankorna.

Och så slutar jag att tänka på renoveringen. Jag har ju en sådan där söt trädgård och ett sådant där fint villaliv som alla dem jag passerar. Den struliga renoveringen (och senare underhåll) av huset och trädgården är en del av det livet. En petitess i helheten. Ett träd i skogen.

(Min päls-lady)

(Rådjuren hör villalivet till)