Blåsigt vid klippstranden i Byxelkrok. |
Min lilla Alice hatar att åka bil. Hon blir nervös så snart jag säger "Vi ska åka bil!" och slutar vifta på svansen. Hon springer inte efter utan stannar på farstukvisten och hoppas hon ska slippa behöva åka med. Det var samma med Svea, men med tiden såg jag märkbara framsteg för varje gång vi åkte bil, buss eller tunnelbana. De här damerna kommer från landet, ju. Alltså landet-landet där de aldrig åkt någonstans och sprungit fritt i hästhagen. Med Alice ser jag inga som helst framsteg trots att hon nu bott med mig sedan 1,5 år.
Det gör ont i hjärtat när hon hyperventilerar vilket hon börjar med efter att vi kört bara 100 meter och sedan konstant för resten av resan oavsett hur lång den är. Usch, stackars. Tanken att det kan vara illamående har slagit mig. Jag blir själv åksjuk väldigt lätt och kan relatera till känslan.
Nu när vi åkte en längre tur för att komma hem från Öland var det precis samma sak. Vi tog en paus någonstans mellan Trosa och Södertälje där jag gav damerna vatten. Alice var den enda som drack och hon hets-drack! Säkert två deciliter. Inte så konstigt med tanke på att hon hyperventilerat i 3,5 timmar, tänkte jag.
Men hemma upptäcker jag att hon spytt i baksätet. Detta är första gången det hänt och det måste varit efter allt drickande. Jag tänker nu ännu mer att det är åksjuka och det går ju inte att vänja bort, tyvärr :(
Alice extraknäcker ibland som cirkusartist. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar