Hund och katt

"VAD är det där?!"

Nu när Hanna och jag är grannar - igen - finns det stark anledning att integrera våra pälsbarn av olika art med varandra. Jag kommer ju förbi henne en hel del och hjälper henne med lite fysiska grejer nu när hon är supergravid. Detta sker med fördel på en av alla hundpromenader som jag ändå måste gå.

Hannas första katt, Esmi, har jag mest hört talas om. Hon gömmer sig så snart jag och hundarna kommit innanför dörren så huruvida hon existerar på riktigt har jag aldrig fått bekräftat mer än Hannas ord på det. Den andra katten, Eskil, är bara några månader gammal. Jag tänker att det är en perfekt ålder att lära sig umgås, eller snarare förhålla sig, till hundar.

Kattungar är ju något utöver det vanliga. Nästan lika gulliga som mina hundar :P

I boken som jag läste i somras, den som jag spontant inte var jätteimpad av men som jag insett att jag tagit med mig en hel del ifrån (se tidigare inlägg HÄR), lärde jag mig följande: Det är skillnad på platser (så som inomhus och utomhus). Det som gäller på en plats behöver alltså inte alls gälla när ni förflyttar er till en annan.

Att det skulle funka med hundarna och Eskil (för Esmi håller sig under sängen ju) rådde det inget tvivel om. Första gången vi var där fick hundarna vara i koppel. Svea brydde sig nada (precis som jag trodde) och Alice visste inte riktigt hur hon skulle göra med den lilla svarta som nyfiket tassade runt henne och stirrade nyfiket.

Andra gången jag var där med hundarna fick de gå löst i huset och Eskil var till en början väldigt misstänksam (läs: rädd). Efter några minuter så kunde de gå förbi varandra utan att bry sig.

När vi gick ut på tomten var det andra takter. Katten Eskil ville leka loss eftersom han ännu inte är utekatt - något som Alice tar som invit till att jaga. Så Alice jagade upp Eskil i trädet. 

Ja, vi har en del att jobba med här...