Myz 2

Som ett gäng pensionärer släckte vi lampan kl 22.15 igår. Vi var aströtta och såg ingen anledning att sitta uppe om vi alla ändå bara gäspade.

Klockan 7 i morse vaknade jag till solen som sken på loftet jag på. Jag låg kvar och drog mig timmar innan jag klev upp och fick en god koppa kaffe av grabbarna på undervåningen.

Det blev ännu mer snack. Hur mycket kan man snacka egentligen? Well, Christian älskar att prata. Osten alskar att prata och så älskar jag att prata. Vi har alla åsikter som måste ut. Vi pratar i munnen på varandra. Hela tiden.

(Jag ler medan Christian ber)

Jag hann visa hur man gör plankan för Osten som hade ont i ryggen och snackade vi en del om träning och måluppsättning. My firm belief är att det är bättre med delmål och inte speciellt höga sådana - speciellt inte om man inte är en tävlingsmänniska (vi spelade ju Yatzy och man behövde inte vara speciellt uppmärksam för att notera att varken jag eller Osten brydde oss så mycket om att vinna). Ett kilo i månaden låter jättelite och nästan som att man är lat. Men - är det inte bättre att faktiskt uppnå målet snarare än att det ska gå fort? Dessutom tror jag att det är lättare att behålla den nya vikten om man långsamt lagt om sitt levende istället för att vilja ha stora resultat snabbt!

Mina råd landade riktigt bra hos Osten. Träning ska aldrig vara ett straff.