Någon måste ju vara först med en tradition, det vill säga innan det blev tradition. Så tänker jag om min doppresent till grannbarnet Arvid som döptes i lördags i Söderledskyrkan (som jag skrivit om i ett inlägg tidigare HÄR).
Jag har drivit upp några frön från bäret/frukten tamarind. Tamarind är vanligt i det thailändska köket, lite surt men ändå med en egen smak. I detta fall var det sötad tamarind, typ i godisform, som jag åt det och fröna är kvar. Annars kommer det i en pasta som du kan ha i grytor och kanske också tamarindsås.
Jag testade i alla fall att driva upp fröna från scratch någon gång i januari. Det tog ganska lång tid, men efter ett tag tog dem fart. Och sakta tittade de upp utan att jag hade den blekaste aning om hur en tamarind faktiskt ser ut.
Så fick jag idén om att ge två av dem till Arvid då de är uppdrivna samma år som han döpts. Och tamarind är ju egentligen träd så jag kallade presenten helt enkelt för dopträd. Hoppas de överlever tillsammans med honom! Med rätt skötsel så kan han ju ha dem för resten av livet :)
 |
| Ängeln är lagom gudfruktig. |
Hoppas fler ger doppträd i doppresent framöver!
 |
| Jag gav lite annat också. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar