Nu är det dags att berätta om den bästa investeringen på 19 kronor jag gjort. Kattpinglan.
(Hos syrran i fredags)
(I väntan på Idol)
Päls-ladyn brukar löst när vi är på skogsstigar. Den upplevelsen är tusen gånger bättre än med koppel. Ibland förlorar jag henne ur sikte. Hon är både pytteliten och knäpptyst. Jag kan stå och ropa på henne i tron om att hon sprungit bort medan hon står vid mina fötter. Man blir ju lika snopen varje gång.
Jag gick och köpte en kattpingla och satte på selen. Wow, vilken skillnad! Nu behöver jag aldrig stanna upp och vända mig om för att se om hon är med - jag hör ju på pinglan var hon är!
En annan fördel är att andra upptäcker henne när vi går bland folk. Hon är så liten och lätt att missa.
Halsbandet hon har på somrarna när hon går fritt på tomten har också pingla. Då har jag koll på om hon är inne eller ute.
PS. Ni kommer säkert fundera på hur Svea gillar pinglan. Hon har inte alls visat bu eller bä när vi testade den. Till en början var jag orolig att den skulle störa för att jag var så medveten själv. Nu är vi båda vana.
Jättebra idee som flera borde prova speciellt om man har liten hund,därav namnet så borde det heta bara pingla eller djurpingla inte kattpingla.
SvaraRadera