Mossa på taket

Högre än så här vågade jag mig inte upp. Men Anna pinnade hela vägen upp till nock.

Bilden ovan dök upp i mitt flöde i veckan. Det var för att Facebook påminde mig om att jag och Skåne-Anna varit vänner där i sju år nu (det är hon som tog bilden). Och jag tror det överensstämmer med verkligheten faktiskt då vi blev vänner på en kvällskurs på Berghs när vi "alla" hade FB.

Det är ju himla kul eftersom hon är en av mina närmaste vänner och det är lustigt hur en ibland finner så fina personer i oväntade sammanhang. Jag var ju mest fokuserad på att gå en copy-kurs!

Men jag reagerade också på bilden. Hallå, så där ser inte taket ut idag. Det är betydligt mossigare. Universum skickar mig en reminder om att jag verkligen borde städa taket och behandla.

Nu gillar jag att röja upp. Att rensa till exempel ogräs ger en märkligt tillfredställande känsla. Däremot höjder har jag aldrig klarat av. Jag stelnar till och får handsvett. Hela kroppen slutar fungera. Hur ska detta gå till?