Hundförsäkring

(Tror det var Folksam detta)

Jag har letat försäkring till Svea. Att göra research inför en sådan prenumeration är betydligt lättare än för hus ska jag tala om för er (om ni minns när jag begav mig in i djungeln för någon vecka sedan här). Man klickar i typ ålder, kön, ras och väljer sedan självrisk samt vårdersrättningsbelopp till veterinär per år.

Det var väldigt lätt att jämföra. För husförsäkringen orkade jag bara kolla tre bolag och tog sedan den som var billigast av dem.

Bästa försäkringen i detta fall, for the dog, var enligt mig ett bolag uppe i Sundsvall. Med de betalade man självrisken max en gång per år, men man kunde utnyttja vård hos veterinär vid flera tillfällen.

Jag reagerar dock att människan har satt upp en könshierarki för även hundar. Nödvändigt, much?

Kyligt hemma

(Bra plats för ett penntroll med säkerhetsnål)

Gräset var liksom frostigt och när jag gick på det var det som att jag aldrig riktigt nådde ned till marken utan gick på krispig corn flakes. Det var igår som det var så in i helvete kallt. -6 grader tror jag att dagstemperaturen var. Tänk er då hur kallt det var när jag gick morgonpromenaden vid 7-tiden.

Den kyliga luften utomhus görs sig påmind även inomhus. Det blir tydligare nu när man bor i villa. Fy, vad jag gick omkring och frös. Jag gick ned i källaren och höjde temperaturen två gånger. Hade raggisar och satt med filt på mig i soffan. Jag undrade nästan om det var för kallt för Svea som mest ligger PÅ filtarna.

Idag har temperaturen var en helt annan. Gräset var mjukt och det var fuktigt på gatorna igen. Sveas "täcke" på promenaden var overkill. Det kändes verkligen inomhus när jag kom hem efter jobbet i kväll också. Inga raggisar och bara allmänt mys.

Men det är ju inte att man undrar hur fasiken man ska överleva vintern :)

(Växter i mitt växtbord hemma)

Helgen som var

Redan är tisdagen för denna vecka över. Jag har haft långmöte och arbetsmöte hela dagen. Har fått en massa bra saker gjorda. Dessutom hann vi äta storlunch, vi på kontoret och så Tommy från kompiskontoret.

Senare på dagen firade vi med fika. Det har hänt så många bra saker och man ska uppmärksamma bra saker. Det måste inte vara att gå ut och dricka som de flesta associerar att "fira" med. Det räcker med att gå till 7 Eleven och köpa en kladdkaka och sätta sig ned och äta den. Iaf för min del.

(Mami gör en blogg-pose med tröjan hon fick av mig)

Helgen som var tillbringade jag ute i Skärgården hos päronen. Sådana helger tar jag aldrig av mig nattlinnet. Jag drar på mig ett par mjukisar och ytterkläderna när jag ska ut med hunden. Man gör inget. Åstadkommer nothing. Precis som det ska vara på helgen.

Önskar sig

(Här brukade det stå en massa flyttlådor)

På begäran skriver jag en "önskelista". Det var ju ett tag man gjorde det. Minns att "en häst" alltid stod högst upp på den tiden jag hade lista. Och så satte jag lappen på sovrumsdörren. Idag skriver jag den i ett blogginlägg istället.

Jag är ju ganska vuxen och har bott ensam i många år så jag har ju redan det mesta. Det jag behöver nu i min villa är ju lite mer pricy stuff som jag inte förväntar mig att någon ska gå och köpa som typ en robotgräsklippare. De är dyra. En sticksåg skulle vara gött. Då skulle jag kunna såga en massa grejer (se tidigare inlägg här). Soffan jag vill ha ligger på mer än 18 lax! :/ Det är för övrigt det enda jag byter ut i bohaget.

Saker som man behöver till trädgårdsskötsel lämnade familjen kvar. Jag har typ sex krattor, sex spadar, 2 hackor, fyra räfsor. Ja, ni hajar. Det jag inte har är en sådan där plastkorg man har till löven man krattat upp.

Stegar har jag kanske fyra stycken också. Växter har jag fullproppat i alla fönster och lite till.

Jag vet att det är trist att ge, men det är faktiskt nice att få: presentkort. Speciellt om jag ändå tänkt köpa några av de dyra grejer på dessa ställen. Eller saker som inte är dyra utan bara trista som ett provisorisk staket runt tomten så att Svea inte rymmer efter Bambi och hans morsa som knatar runt här på tomterna (se inlägg här).

Här är ställen jag skulle uppskatta presentkort ifrån:

• Bauhaus. Jag älskar Bauhaus.
• Bolia
• IKEA kanske. Det funkar ju alltid.
• Åhléns.
• Clas Ohlson. Oh, I love.

Kan inte komma på något mer. Eller kanske utomhusbeslysning som går på solceller. Har inget el-uttag utomhus. Har iaf inte sett något än.

Ni är säkert kreativa och smartare än vad jag är. Jag kan säga så här. Mina färger här hemma är rosa, lila, mintgrön, ljusblå, gult. Gillar vitt, men inte så mycket svart.

Andra grejer jag skulle uppskatta är typ tjänster :) Har en diskmaskin som behöver installeras. Det är ett tricky jobb. Någon som är händig och kan sådant? Det vore typ bästa presenten.

Men jo - jag önskar mig denna lilla grupp! For real. Älskar 60-talsdesignen och kommer isf måla om till mina färger (de jag nämnde ovan). Färgen får jag köpa för presentkorten på typ Bauhaus haha!

Any help?

Min carport

En carport är ju förbannad jävla bra att ha om man har bil. Om man inte har bil - som jag - så är den mest ful...

Jag tycker att den tar upp tomten trots att jag inte tror man hänger på denna sida av huset eftersom det mest är skugga här.

Men så började jag kolla upp leasingbilar. Rätt skön lösning. Då vore carporten bra.

Vet inte riktigt hur jag ska göra, men en sak är säker: Carporten hänger löst!

Lift

(Från filmen Vanishing Hitchhiker)

Flyt älskar jag! Jag hade det verkligen inte när jag skulle ta mig hem från Skärgården, hem från päronen där jag varit hela helgen. Jag var i tid. Bussen var 4 min för tidig så jag såg den åka iväg när jag kom. Jag tittade på klockan och konstaterade att jag inte villa vänta en timma till nästa. Jag bestämde mig för att satsa på bytet bara några kilometer bort, få lift med någon vänlig skärgårdssjäl.

Typ femte bilen stannade. Sweet. En gubbe. Jag frågade om han kunde ta mig till vägskälet där bytet av bussar sker. Han skulle hela vägen in till stan så han sa att han kunde skjutsa mig ända till Slussen. 

Vi hade inte ens kommit ut från ön innan han sa: "Jag skjutsar dig till Enskede." Herregud, det behövdes ju inte. Jag var glad att bara kunna ta mig hem utan att behöva vänta på nästa buss. 

Men karln skjutsade mig hela vägen till parken där jag och Svea går vår morgonpromenix. Alltså, det kallar jag flyt och det var så vänligt. Jag antar att han tyckte jag var rolig att snacka med, eller något. 

Små, små steg

(Jag fånar mig när Sandra plåtar)

Det har varit en bra dag. Papi kom över vid nio och började skruva upp två lampor, hall och kök. 2,5 timma tog det tydligen. Fick ett SMS när han var klart. Då var jag i Solna, färdig på ett möte och var på väg bort till Globen för ytterligare möten. Fyra på en dag, det är bra jobbat.

Igår var Ragnhild här också och tog mikron som jag fick med huset. Den får stå på kontoret. Skönt att kunna lätta på grejer, antingen att de försvinner eller att man hänger upp dem där de ska hänga. Små, små steg framåt gör mig glad.

Däremot trodde jag att jag skulle bli av med golfklubban och golfkepsen jag lånade av Wille inför maskeraden (läs här) för några veckor sedan. Igår sågs vi på middagen på Le Grand Escalier. Jag tog med mig grejerna, men snopet nog satt jag med dem på väg hem sedan. Han ville ju gå vidare och dricka öl och ville inte kånka på grejer. Nähä. Tji fick jag.

Grått hår betyder ett steg framåt

Det var verkligen en cool upplevelse att upptäcka mitt första helt gråa hårstrå i morse. Mitt på skallen satt det. Av ren vana efter att ha plockat strån på min mammas huvud, tog jag pincetten och drog det. Jag kunde ju låtit det sitta kvar.

(Double selfie)

Jag kände mig minst sagt mogen så när jag under förmiddagen satt i ett möte med ett företag jag varit i kontakt med sedan i somras bestämde jag mig för att investera. Inte sejfa utan satsa. Jag är ju verkligen eld och lådor över idén, ser att det finns både kompetens och driv och vill fortsätta att vara en del av företaget - mer än "bara" som rådgivare.

(Erik, Bungan, Hanna, jag, Martin och så Wille som plåtar)

Tjo! Så jag gjorde det! 

Vi skålade i kväll när vi samlades ett gäng för råbiffsafton på Le Grand Escalier i Sturegallerian inne i staden. 

Myskorv

Med kroppen på mina ben och huvudet mot armstödet ligger lilla gostjejen och sover. Hon har varit med mig hela dagen och vi började med två kundmöten där jag aldrig frågar om lov ang hunden, jag spelar högt. Som tur är har det varit ok och Svea sköter sig exemplariskt (vilket är självklart - annars hade jag ej tagit med henne). Hon märks knappt. 

Nu har vi ju dock hittat världens bästa hundvakt och jag hoppas vi börjar rulla redan denna vecka. 

Stefan i statusrummet

(Minibänken Stefan)

P1 är den enda radiokanalen jag klarar av att lyssna på nu för tiden. Inte för att de andra skulle vara skräp utan för att jag inte pallar ljud på samma sätt som förr. När jag var yngre stördes jag inte alls av reklam eller av tjoande och tjimmande radiopratare som ska snacka ikapp om absolut ingenting. Musik konsumerades konstant. Precis hela tiden.

Men idag är ljudtoleransen kraftigt nedtagen. Så jag upptäckte tantkanalen. Och herregud vad jag lär mig. Det är så otroligt intressanta reportage, djupgående som jag aldrig skulle ha tålamod till att sitta och titta på på TVn - som tex SVT. Jag kollar aldrig på SVT.

I morse till frukosten pratade man om hur vi svenskar lagar mindre mat än någonsin. Ändå lägger vi pengar på våra kök som idag är riktiga statusrum. Riktigt sant. Förr var det, precis som alla Egna Hem-hus från 30-talet här i Tallis avslöjar, ett arbetsrum, ett back office för kvinnan att jobba i. Sedan serverades maten i finrummet, men gästen fick sällan se köket.

Jag har alltid haft en dröm om ett sittkök med en kökssoffa. Så svenskt och hemtrevligt. Precis som hemma hos Farmor. Äntligen fick jag mitt sittkök även om det är riktigt trångt. Drömmen om kökssoffan fick vänta. Trodde jag!

För igår långt efter att jag borde gått och lagt mig fick jag feeling och började mäta Stefan, minebänken jag fick av Hanna igår och den lilla väggen i köket. Om man knuffade den lite på snedden fick den plats. Sött.

(Stefan fick lite back light och den sneda ställningen kom till sin rätt!)

Jag och disk...

Hanna ska renovera sitt kök helt och hållet. Hon river ut rubbet och ska sätta upp en väg så att hon får en tvåa. Köket vill hon ska ha samma fina sekelskiftstil som det en gång troligen hade.

Hon har sneglat på Gamla Stan Kulturbygg. Jag tror det kommer att bli asfint.

I och med detta skaffar hon sig en ny diskmaskin, en integrerad. Jag fick henne gamla bänkdiskmaskin idag! Jag och Papi var och hämtade den. Vi får väl se hur det går att installerade den, men seriöst; jag är så seg på att diska (se tidigare inlägg här). Hela köket är ständigt belamrat med smutsig disk.

Det blir en bra, provisorisk lösning tills jag renoverar köket om något år.

I Hannas kök har en jättesöt kökssoffa (typ?) stått. Hon frågade mig om jag ville ha den och jag blev jätteglad Jag har ingen aning om var den ska få plats, men in ska den!

Härliga söndagsmorgon

Helgmorgnarna är priceless, speciellt här i villan där mitt sovrum är som tagen ur en film. Morgonljus i söderläge, två dörröppningar, typ ingen inredning utöver säng och sängbord. Jag har sällan lamporna tända här på kvällen för lampan från gatan lyser in tillsammans med lamporna från den andra rummen. Det är verkligen ett lugnets rum.

Svea sover med mig i sängen - alltid. På morgnarna kryper hon upp så snart hon märker att jag rör på mig och vill ha superduperdunder-gos.

(Någon som är sugen på att pinka)

Jag skulle vilja att Svea tassade ned för trappen utanför ytterdörren, slog en drill i gräset för att sedan tassa tillbaka in och hoppa in i sängen. Men av någon märklig anledning vill hon ha sällskap ned till gräset, så jag får ta på mig skorna och bege mig ut i t-shirt och penntrollshår. När hon är klar gosar vi upp oss i sängen igen och laddar för monsterpromenad senare på dagen istället. 

Första fikan i Tallis

Min första grannfika i Tallis! Stort! Efter bara tre veckor.

Polska damen med den gigantiska chihuahuan Caesar bjöd in mig och Svea på förmiddagskaffe i morse. De vill passa Svea när jag jobbar - en drömlösning som verkar gå i uppfyllelse. Svea trivs nämligen fint med Caesar och med polska damen. Svea har ju svårt att slappna av med nytt folk och med andra hundar, men inte här. Här är hon superlugn. Och Caesar har ju fått ballarna knipsade så det är ju bra.

De bor dessutom på krypavstånd från oss.

Ceasar är också en papihuahua (dvs en papillion/chihuahua-mix, men 25/75 i fördelning). Hon hade, precis som jag gjorde med Svea, köpt honom för att han var blandis och av två bra raser. Man får papillionens harmoniska lynne och chihuahuans vaktinstinkter samt knägos-behov.

Hon var ute efter en hund på 2 kg. Kanske 2,5. Caesar bara växte och växte. Han blev 7 kg. Han är bra mycket större än Svea. Gigantiskt. Muterad, nästan. Men precis lika go' som en liten chihuahua!

(Sitter på sin gos-pläd på soffan)

(Heaven)

(Två dundergosiga vovvar)

(Ett litet trick Caesar kunde inför plåtning; att stå fint!)

Aldrig ska det gå smidigt

(Installerar)

Det är aldrig lika lätt som folk påstår att det är med teknik. "Det är bara att stoppa in den". Yeah, right.

Så föga förvånad blev jag när jag satt med Boxer-boxen. Allt gick supersmidigt tills det att jag blev instruerad att stoppa in en nätverkskabel mellan boxen och min router. Hallå, jag har ju precis gått över till det moderna alternativet med en trådlöst router (se inlägg här). Där finns inga uttag, inte.

Jag ringer Boxer och hör med dem om det går att wifi:a. De sa att det inte gjorde det, men när jag ringer Telia i ett annat ärende berättar de att man kan köpa en så kallad nätverksbrygga och stoppa in i sin TV-box (oavsett leverantör) som tar emot signal från router. Schysst!

Så jag och hunden begav oss till Farsta Centrum idag. Det är en sträcka på cirka 5 km (tror jag). En rejäl promenix, men trevlig för vi går utan koppel nästan hela vägen.

Där hittade vi iaf en nätverksbrygga på Kjell & Co. från Netgear med flera utgångar för 500 spänn. På Telia kostade en sådan av ett annat märke 900 spänn.

(Trött efter lång promenad)

När vi kom fram gick vi och åt lunch. Jag hade med mig till Svea och hon lade sig på soffan bredvid mig och sov efteråt. Så skön hund.

Summa: Boxern var faktiskt superlätt att installera. Gick på ett nafs.

Lantmäteriet

Fick hem brev från Lantmäteriet. Kändes sjukt vuxet. Förväntade mig att få bevis på lagfart. 

Istället var det ett meddelande om att beslut tagits. Men att beslutet skulle skickas i ett separat brev.

Okej....

Försäkringsdjungeln

(På mitt kontor idag)

Så där, då. Jag pausade från allt jobb idag (förutom att jag så klart svarade på några mail). Idag var fokus nämligen försäkringar. Det tar ju sådan tid. Helt omöjligt att jämföra fler än tre stycken. Det är nog lättare att sätta sig och jämföra när man redan har en. Får göra det om ett år igen.

Jag valde att ta ett bolag där jag redan har försäkringar i hopp om någon slags rabatt. Men icke! De hade ingen naturlig koppling, ansåg man. Villa- och Hemförsäkring hade det så klart. Bil också om jag hade velat ha en sådan. Men inte hund....

Jag skippade tilläggsförsäkringarna. Jag är en väldigt "oförsäkrig" person. Drulle är bara sälj-trams om man har ett sparkapital på banken och jag skulle aldrig tänka tanken att köpa en försäkring till dator, skrivare eller telefon. Herregud, händer något är det ett ypperligt tillfälle att köpa nytt :)

De hade något som heter Utökad Byggnadsförsäkring som täcker skador i vårutrymmen och läckage på tak.
Grejen är att jag har knapphändig info om huset och när det renoverats senast eftersom det är ett dödsbo - plus att det är i dåligt skick. Då gäller liksom inte försäkringen ändå. Så den skippade jag av den anledningen.

En sak jag lärt mig när det kommer till försäkringar: Lika bra att vara ärlig. Visar det sig att du haft en dåligt knä eller gått i terapi så ska du säga det och ange varför. Samma sak med en fuktskadad källare. Annars är försäkringen ändå värdelös.

Sex & the Syjunta-premiär i huset

Tjejerna kom ihop i Ninnies bil. Det är lätt att hitta även om man aldrig varit här.

De fick mat och Annie klagade på att hon inte fick några kolhydrater.

(Bilden är faktiskt inte det minsta arrangerad)

Tjejerna stickade tills de tröttnade i fingrarna. Jag tråcklade. Det tar tid att tråckla alltså.

Annie sov över. Hon sa gång på gång att hon saknade lägenheten inne i stan.

"Det gör inte jag. Inte en sekund", svarade jag då coh släckte lampan.

Disneyland

Tittade ut genom köksfönstret och såg Bambi med sin morsa (gömmer sig bakom trädet). De är söta och mysiga att ha omkring sig, men hunden går ju bananaz när hon ser dem. 

Segt på Hello Syjunta ikväll

(Med den där som alltid vill sitta i min famn)

Det var inte segt för att juntan var seg. Juntan är aldrig seg. Däremot fastnade jag med mönstret igen. Tjejerna hjälpte mig, de som var något mer vana att följa mönster än jag. Det är liksom inget roligt att sy när man inte vet hur man ska göra. Segt, helt enkelt.

(Julie stickar i bakgrunden med mönstret på en iPad. Typ som en modern tant)

Jag var tidig till juntan så maskinen var redan preppad när de andra kom. Nålningen var från förra veckan så ganska snart utropade jag: "Jag sätter igång och syr nu!" Jättenöjd.

12 cm hann jag sy innan nålen smällde till på en knappnål. Ironiskt nog fem sekunder efter att jag konstaterat att jag minsann inte tillhör tråckel-generationen, dvs det äldre gardet. Men detta är just anledningen till att man ska tråckla.

Sakta, men säkert

Det ta mig fan inte snabbt. Jag packar upp långsamt. Dels är det tråkigt, dels har det varit det här med garderober till kläderna. Nu har vi löst garderobsfrågan - delvis - men egentligen flyttar jag bara runt stöket; ställer det på ett annat ställe. Jag hoppas inga lådor finns kvar när jag väl har inflyttningsfesten.

I går kom mina magneter upp. De hade legat nedpackade sedan förra sommaren när vi skulle plåta lägenheten för mäklarannonsen. Sedan dess har en ganska många grejer varit bortstoppade, har ej sett dem sedan dess. Kul att de är tillbaka.

(Feministisk serieruta på magnet)

Äntligen garderober

(Pax)

Efter många om och men på Blocket, har jag äntligen fått hem tre superfina garderober. Ni hörde väl min klagan i helgen när ingen riktigt svarade (här). Jag hade flera på gång.

En av dem som inte svarade visade sig vara min kollega på Bladet. Eller jag kände igen hans namn, så jag mailade honom på hans jobbmail och sa basically: "Jag vill ha dna garderober!! Varför svarar du inte?" Vi har aldrig träffats.

Det visade sig att hans fru, som lagt upp alla annonser, hade skrivit in hans mail fel så ingen hörde av sig på någon av annonserna. Tur att jag mailade privat :)

Han var god och höll dem åt mig tills jag fick loss Lasse och brorsan att hjälpa bära.

Att köpa garderober är tydligen som att gå och köpa kök. Till och med på IKEA är det en investering vi talar om. När man kollar tunt på Blocket är det ganska varierande priser. Dessa hittade jag för 700:- vilket jag inte prutade på. Säljarens marknad när de lades ut så billigt.

Egentligen är garderoberna provisoriska och utseendet har varit sekundärt. De är inte alls min stil, den här vuxna stilen. Men eftersom huset är från 1935 så har jag bestämt mig för att försöka behålla mycket av det gamla, men hålla det fräscht. Får ej bli shabby chic.

Om man byter knopparna kanske rätt feeling uppenbarar sig.

(Gardinen är INTE min)

I annonsen stod det att garderoberna skulle vara 201 cm höga så jag brydde mig inte om att mäta takhöjden. Det är ju som sagt ett litet hus.

De var bra mycket högre och det var med nöd och näppe som vi lyckades tippa dem rakt. Sånt flyt.

De är grunda - bara 37 cm. Skitskönt så att det inte känns som att garderoberna slukar mitt lilla hus.

(Karin vill spexa med Svea och sätter på henne lurar)

Jag var väldigt tidig till Kungsholmen där garderoberna fanns hos kollegan. Men bara fem minuter ifrån jobbar ju Karin. Perfekt! Så jag störde henne i några minuter :)