(Med den där som alltid vill sitta i min famn)
Det var inte segt för att juntan var seg. Juntan är aldrig seg. Däremot fastnade jag med mönstret igen. Tjejerna hjälpte mig, de som var något mer vana att följa mönster än jag. Det är liksom inget roligt att sy när man inte vet hur man ska göra. Segt, helt enkelt.
(Julie stickar i bakgrunden med mönstret på en iPad. Typ som en modern tant)
Jag var tidig till juntan så maskinen var redan preppad när de andra kom. Nålningen var från förra veckan så ganska snart utropade jag: "Jag sätter igång och syr nu!" Jättenöjd.
12 cm hann jag sy innan nålen smällde till på en knappnål. Ironiskt nog fem sekunder efter att jag konstaterat att jag minsann inte tillhör tråckel-generationen, dvs det äldre gardet. Men detta är just anledningen till att man ska tråckla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar