Stefan i statusrummet

(Minibänken Stefan)

P1 är den enda radiokanalen jag klarar av att lyssna på nu för tiden. Inte för att de andra skulle vara skräp utan för att jag inte pallar ljud på samma sätt som förr. När jag var yngre stördes jag inte alls av reklam eller av tjoande och tjimmande radiopratare som ska snacka ikapp om absolut ingenting. Musik konsumerades konstant. Precis hela tiden.

Men idag är ljudtoleransen kraftigt nedtagen. Så jag upptäckte tantkanalen. Och herregud vad jag lär mig. Det är så otroligt intressanta reportage, djupgående som jag aldrig skulle ha tålamod till att sitta och titta på på TVn - som tex SVT. Jag kollar aldrig på SVT.

I morse till frukosten pratade man om hur vi svenskar lagar mindre mat än någonsin. Ändå lägger vi pengar på våra kök som idag är riktiga statusrum. Riktigt sant. Förr var det, precis som alla Egna Hem-hus från 30-talet här i Tallis avslöjar, ett arbetsrum, ett back office för kvinnan att jobba i. Sedan serverades maten i finrummet, men gästen fick sällan se köket.

Jag har alltid haft en dröm om ett sittkök med en kökssoffa. Så svenskt och hemtrevligt. Precis som hemma hos Farmor. Äntligen fick jag mitt sittkök även om det är riktigt trångt. Drömmen om kökssoffan fick vänta. Trodde jag!

För igår långt efter att jag borde gått och lagt mig fick jag feeling och började mäta Stefan, minebänken jag fick av Hanna igår och den lilla väggen i köket. Om man knuffade den lite på snedden fick den plats. Sött.

(Stefan fick lite back light och den sneda ställningen kom till sin rätt!)