Energin tog slut och jag bestämde mig för att bege mig hemåt efter stora middagen på Häktet.
Passande nog träffade jag på självaste polisen när jag passerat spärrarna på väg ned i T-Mariatorget. Där stod Rikard. Och mitt hjärta fick den där dosen kärlek dom jag tänkte att jag behövde bara en minut tidigare.
Rikard bodde i höghuset på Bromstens plan i Spånga och vi gick i samma klass 6-9 C. Världens snällaste kille. Så genomgodhjärtad. Jag minns att jag såg halva Dawn of the Dead hemma hos honom med Eva och Jenny en dag efter skolan. Jag har fortfarande inte sett slutet.
Vi hann prata cirka tio minuter och uppdatera varandra om våra vuxna liv. Sen vinkade hans kollegor på honom och det var dags att byta location.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar